Buddy Longways äventyr nr 10–11
29 november 1982 av Johan Andreasson Böcker | Recensioner”Den vita demonen” är ett i bästa mening typiskt Buddy Longway-album. Sonen Jeremias ser en ung svartfotindian genomgå ett krigarprov, ger sig av för att själv göra sammalunda och återvänder efter diverse strapatser hem. Inget raffel med andra ord, men mästerligt tecknat och berättat och en fröjd att läsa. Derib är oöverträffad på att få läsordningen lika självklar och sidorna lika harmoniskt komponerade som i ”Smurferna” i en serie med fri layout. Hurra för honom!
”Hämnden” är jag inte lika odelat förtjust i, även om det naturligtvis också är ett bra album. Det är faktiskt ett ganska ordinärt västernäventyr, betydligt tuffare och med mer handling än man är van att se i ”Buddy Longway”. Derib verkar ha sneglat på mer råbarkade europeiska västernserier som ”Blueberry” och ”Jonathan Cartland”. I teckningarna finns inte längre ett spår av Peyostilen. Derib förefaller i stället, via kollegan Giraud och dennes läromästare Gillain, söka sig tillbaka till 50-talets amerikanska kriminal- och skräckserietecknare, t ex EC-förlagets Jack Kamen och Graham ”Ghastly” lngels. Inget ont i det, men det gör ett något egendomligt intryck tillsammans med Deribs egna känsliga naturbilder och vardagsnära figurer.
