Flugan

Så ges han då äntligen ut i Sverige, den omtalade Lewis Trondheim, en serieskapare som ovanligt nog verkar gå hem i de flesta läger. Färska uppstickarförlaget Komika släpper dels första delen av ”Donjon” (som Trondheim gjort tillsammans med Joann Sfar), dels denna pantomimserie.

Själv har jag inte läst något av Trondheim tidigare, så det var med stor nyfikenhet jag kastade mig över denna volym som formatmässigt placerar sig någonstans mellan pocketbok och konventionellt seriealbum.

De första intrycken var positiva. Det här är en både levande och fartfylld fabel om hur en märklig liten fluga föds (med skor!), växer upp, börjar utforska sin omvärld och råkar ut för allehanda äventyr. Berättandet sker med nio lika stora rutor på varje sida, men ändå känns det aldrig enformigt. De enkla sidkompositionerna likaväl som de rena, tydliga teckningarna underordnar sig hela tiden berättandet utan att det någonsin blir tråkigt. Det är ett ekonomiskt serieskapande där sidorna innehåller precis vad som behövs och inte mer. Teckningsstilen som sådan bidrar ofta till den stillsamma humor som genomsyrar historien.

Mina dubier dyker upp ett tag efter läsningen. Serien är visserligen trivsam, men kanske lite i tunnaste laget. Man läser ut den tämligen kvickt, och den känns inte särdeles mångbottnad, så jag tvivlar på att jag läser om den. Och då är förstås frågan om det här relativt ”långlivade” utgivningsformatet verkligen är det rätta. Å andra sidan är den alldeles för lång för att få plats i en serietidning, och den skulle definitivt inte göra sig som följetong. Så kanske är det här vettigast trots allt.