Green Arrow (Gröna Pilen) och Black Canary (Svarta Fågeln) är två av de äldsta maskerade hjältarna i DC:s serieuniversum. Efter många långa år av superhjälteslagsmål, flirtande, kärleksgnabb och diverse affärer hit och dit har nu DC Comics beslutat sig för att låta de båda ingå det äkta ståndet.
Figuren Green Arrow, eller Oliver Queen som han egentligen heter, dök först upp 1941 i tidningen More Fun Comics nummer 73, i en historia skapad av Mort Weisinger och George Papp. Från början var Green Arrow inte mycket mer än en Batmankopia med pilbåge, men var en av de få av DC:s superhjältar (tillsammans med Batman, Superman, Wonder Woman och Aquaman) som fortsatte att publiceras kontinuerligt under hela 1950-talet, då superhjältarnas popularitet i allmänhet dalade.
Den nätstrumpsbeklädda stridskonstmästarinnan Black Canary alias Dinah Lance skapades 1947 av Robert Kanigher och Carmine Infantino för en historia med hjälten Johnny Thunder i tidningen Flash Comics nr 86. Hon blev snart så populär att hon tog över serien på egen hand, och blev även medlem i hjältegruppen Justice Society of America i slutet av 40-talet. Då den serien lades ner 1951 försvann emellertid Black Canary från seriesidorna helt och hållet.
På 1960-talet blev Green Arrow medlem i den nya hjältegruppen Justice League of America (Lagens Väktare) och en tid därefter återintroducerades även Black Canary i samma serie. Från början sades det att hon var från en parallellvärld där hon hade varit aktiv brottsbekämpare ända sedan 1947, men på 1980-talet skrev man om hennes bakgrundshistoria och förklarade att hon i själva verket var dottern till den Black Canary som bekämpat brott med Justice Society på 1940-talet.
Då Green Arrow och Black Canary båda var medlemmar i Justice League under sent 1960-tal började en romans spira (men inte förrän Black Canary hunnit med att dela en kyss med Batman). Kärleken slog ut i full blom under det tidiga 1970-talet, då båda hjältarna figurerade i Denny O’Neils och Neal Adams klassiska och för den tidens superhjälteserier så politiskt vågade ”Green Lantern/Green Arrow”-svit (”Gröna Lyktan och Gröna Pilen” i svenska Gigant). Det var här som Green Arrow befäste sin ställning som den mest vänsterradikala superhjälten hos DC.
På 1980-talet hade Green Arrow en egen månadstidning med mer ”vuxna” historier, skrivna av Mike Grell. Här var Black Canary till en början en fast bifigur. Men Grell började alltmer gestalta Green Arrow som en inte helt sympatisk kvinnokarl, och efter en otrohetsaffär mellan Oliver och Dinahs vän Marianne, lämnade Dinah både förhållandet och serien. Sedermera fick Black Canary en fast plats och en av huvudrollerna i serietidningen Birds of Prey, där författare som Chuck Dixon och Gail Simone slutligen utvecklat henne och gjort henne till en av de karaktärsmässigt starkaste och mest självständiga kvinnliga hjältegestalterna.
När tidningen Green Arrow år 2000 fick en nystart med författaren Kevin Smith vid rodret, återvände också Black Canary till Green Arrows värld, dock inte på heltid eftersom hennes huvudsakliga plats nu var Birds of Prey. Nyligen lämnade dock Black Canary den sistnämnda tidningen, samtidigt som titeln Green Arrow lades ner. I oktober återuppstår den under titeln Green Arrow & Black Canary med båda hjältarna i huvudrollerna.
Och innan dess stundar bröllopet! En lätt absurd giftermålshistoria berättas i tre fristående engångspublikationer: The Black Canary Wedding Planner, The JLA Wedding Special och The Green Arrow/Black Canary Wedding Special. Judd Winick, Amanda Connor, Dwayne McDuffie och Mike McMkone är några av de bidragande serieskaparna. Dessa tre historier leder direkt över till den nya månadstiteln, skriven av Winick och tecknad av Cliff Chiang.
Räkna med ett överflöd av trikåklädda män och kvinnor på bröllopet. Och säkerligen också ett antal superskurkar som störande element.
