Remixad romantik

Jag är fast redan vid förordet. Jag håller visserligen inte med om allt, men jag är också svårt nyfiken på serietidningen Mitt Sjölejon. Jag känner inte som Wanloo blodsmak i munnen, men jag får en så tydlig bild av en typisk första ruta (brittisk flickseriestil) att jag blir osäker på om jag inte faktiskt läst ett nummer … Men det var visst ett par serier med i albumet också.

Det rör sig alltså om återtryck av Angschölick-seriehäftena från nittiotalet och strippserien ”Skittråkiga Suzette”. Romantik och äventyr av en sort som ingen vill kännas vid att den fortfarande görs och säljer bättre än den mest kritikerrosade grafiska roman, och som väl knappt görs i serieform längre (ens i Japan). Med undantag då för ”Remixad romantik”, där kvinnor tecknade av anonyma Starlet-tecknare möter män tecknade av Johan Wanloo.

Angschölicks öden och äventyr är till formen de mer traditionella (möter rik man med ond syster; möter hemligt sällskap; fastnar på ”öde” ö; återförening och lyckligt slut) även om detaljerna är mer otraditionella (eller möjligen traditionellt Wanlooska). Emellanåt är de sådana att jag inte vet om jag accepterat dem från någon annan utan att få känslan av ett ansträngt ”nu ska vi vara roliga”. Skittråkiga Suzette vill bara leva sitt skittråkiga liv i fred. Mot alla odds lyckas hon och förblir oförändrad trots missöden som Internetstjärnstatus och dokusåpedeltagande.

Det kanske inte är stor och viktig litteratur med socialt och konstnärligt värde, men det är god underhållning skriven med entusiasm och ärlig uppskattning för den utpekade genren. Det är inte fy skam.

Webbredaktionens anmärkning: Det finns två olika recensioner av detta verk.