Generic filters
Exact matches only

Fakta

Agent X9 Specialalbum 2006 Agent X9 Specialalbum 2006
Av: Författare: Peter O’Donnell ("Modesty Blaise"), Fred Dickenson ("Rip Kirby")
Tecknare: Enric Badia Romero ("Modesty Blaise"), Alex Raymond ("Rip Kirby")
Omfång: 82 sidor
Format: häftad
Utgivare: Egmont Kärnan
Utgivningsår: 2006
Språk: Svenska
Utgivningsland: USA
Betyg:

Agent X9 Specialalbum 2006

Böcker

Tillsammans med ”Corrigan” som gav tidningen ena halvan av dess namn* är ”Modesty Blaise” och ”Rip Kirby” de serier som de flesta förknippar Agent X9, och det är därför naturligt de delar på tidningens julalbum. ”Modesty Blaise” representeras av äventyret ”Honeygun” från 1996, och fastän den då med råge passerat zenith så presterar O’Donnell ett inte oävet manus som bjuder på en tillbakablick i Modestys kriminella förflutna. Naturligtvis är det ingen ”Ond Suki” eller ”Galärslavarna”, men med tanke på hur usla de flesta äventyrsserier i dagsstrippformat var på 90-talet framstår episoden ändå som ett mindre mästerverk. På plussidan hamnar också det faktum att stripparna presenteras i ursprunglig form utan att ha brutits om till serietidningsformat (till och med numreringen är kvar i vissa fall). Det är värre ställt med teckningarna. Romeros andra sejour på serien hade här varat i tio år, och om han kunnat beskyllas för att utöva en stereotyp och ”plastig” teckningsstil när han var som bäst på 70-talet var det ingenting jämfört med detta. Reproduktionen är dessutom dålig, det är genomgående rätt sotigt och de fina linjerna försvinner ibland helt.

Något liknande lider definitivt inte Rip Kirby-äventyret ”Guldgrävarens skatt” utav. Alex Raymonds virtuosa teckningar är fint återgivna och det enda som kan anföras till dess nackdel är att avsnittet redigerats om för att passa serietidningsformatet. Epitetet ”klassiker” känns befogat, för 1953 när episoden började publiceras stod både Raymond och ”Rip Kirby” på topp. En starkt bidragande orsak till detta var också den nytillträdde manusförfattaren Fred Dickenson som vid denna tid ännu ej inlett den återanvändning av manusidéer han senare kom att bli (ö)känd för.

Detta album har definitivt ambitionen att presentera det bästa som Agent X9 kan erbjuda och jag tycker att man lyckats ganska bra med detta. De enda plumparna i protokollet är att man missat att ange Dickenson som författare till ”Rip Kirby” och att uppgifter om vem som översatt serierna saknas.