Du vet att du vill!

Jag har svårt att ta mig in i Malin Billers ”Du vet att du vill!”. Visst är det roligt här och där, men det tar aldrig riktigt fart. Jag får en känsla av att Biller skulle kunna vara så mycket mer, så mycket roligare, så mycket argare, så mycket fräckare, hon skulle kunna ta ut svängarna mer.

Det finns alltför ofta en ansats som pekar på mer, men som hålls tillbaks av en text som förklarar poängen en gång för mycket. En början som inte riktigt fullföljs, en iakttagelse som inte riktigt överraskar. Kanske är det så att hon gapar över alltför mycket.

Jag vet inte riktigt vad som är Billers nisch, vad hennes strippar handlar om. De spänner, ämnesmässigt, över det absurda, det äckliga, det vardagliga, det feministiskt arga, och det är sällar jag riktigt känner det engagemang och/eller precision i detaljerna som krävs för att jag ska skratta högt. Därmed inte sagt att det inte har sina stunder. Till dessa hör de Stenmarkska fotomontagen och vissa av enrutingarna där det begränsade formatet tvingar fram en fokusering. Bäst är rutan med ”det här jävla broderandet tar knäcken på mig”, en ruta som jag kommer att ta med mig och fnissa åt minnet.

Utdrag ur Du vet att du vcll. © Malin Biller

Webbredaktionens anm: Det finns två olika recensioner av detta verk.