Love Hurts

Titeln på albumet säger egentligen allt. Temat är att kärlek kan göra ont. I Anderssons fall kan smärtan visa sig vara bokstavlig. Serieförfattaren använder amerikanska klichéfyllda teman som vilda västern, superhjältar och zombies på sitt eget högst originella sätt där kärleken alltid på något sätt är närvarande. Det är blodigt, rått och mycket underhållande. Serierna har tidigare publicerats i olika serietidningar där Nemi torde vara den mest populära av dessa.

De allra tidigaste serierna i Love Hurts-sviten är lite trevande men efter en handfull verkar Andersson ha funnit sin stil, både berättarmässigt och tecknarmässigt. Egentligen kan man säga att nästa Love Hurts-del är bättre än den tidigare. Däremot kan det bli ett problem att läsa alla serienovellerna i ett svep eftersom berättelserna i stort sett följer samma mall. Det oväntade slutet blir inte alltid så oväntat eftersom man vet att det ska komma. Men eftersom varje berättelse är så underhållande spelar det ingen större roll. Dessutom är det så skönt att en svensk serietecknare inte tecknar enligt den självbiografiska, politiska skolan. Där finns det alldeles för många tecknare redan.

Kim W. Andersson har gjort en av de starkaste seriealbumsdebuter jag någonsin sett. Lägg hans namn på minnet, vi kommer garanterat att höra mer om denne man. Hans kommande, längre berättelse på Love Hurts-temat, ”Puppy Love”, har alla möjligheter att bli riktigt underhållande.