Sök...
Generic filters
Exact matches only

Fakta

Kvarteret Kolossen Kvarteret Kolossen
Av: Författare: Joakim Pirinen
Tecknare: Joakim Pirinen
Omfång: 416 sidor i svartvitt
Format: 21 x 28,5 cm
Utgivare: Ordfront Förlag
Utgivningsår: 2009
Språk: Svenska
Utgivningsland: Sverige
ISBN: 9789170374821
Betyg:

Kvarteret Kolossen

Böcker

Vad skriver man egentligen när en gigant som Pirinen ger ut sina samlade? Att det var på tiden. Att det är en magnifik bok. Samma saker som vi redan läst i snart trettio år. Och det är ju sant, boken i sig är ett vittnesbörd om detta. Men det gör det inte mer intressant.

Ända sedan debuten med ”Välkommen till Sandlådan” (1983) har Joakim Pirinen varit en förebild för generationer av svenska tecknare, och en de svenska kultursidornas gunstling. Intressant är därför att se hur valhänt och sökande materialet i ”Välkommen till Sandlådan” och före det är. Redan här ser vi lekfullheten och skildringarna av spelet mellan människor, men så här i backspegeln är det en ung tecknare som växer fram över sidorna.

”Kvarteret Kolossen” är i grova drag sorterad i kronologisk ordning, och den tidige Pirinens trevande försök blir uppenbara när en sida från tiden kring ”Gaz” bäddas in i material från bara några år tidigare. ”Socker-Conny” är inte med i ”Kolossen”, men väger man in den i utvecklingen så är det lätt att se den som ett gränsverk, en skapelse där Pirinens pusselbitar faller på plats. Teckningar och språk hittar den skärpa som sedan ska fulländas med ”Gaz” som står ut som i allt så blixtrande perfekt att det svindlar.

Efter detta blir det en brottningskamp. Likt en Bob Dylan vägrar Pirinen att inordna sig under sin talang, att göra en till likadan. Prövandet av stilar och attityder blir bärande element. Det grova och det improviserade tar över. Det är väl inte alltid mitt i prick, men det är alltid intressant. Satiren blir ibland väl platt, den annars så tonsäkre Pirinen blir allt för enkel. Men som helhet är det ett storartat album som alla måste ha.

Det sämsta med ”Kvarteret Kolossen”: varför har den mjuka pärmar i en tid när simplaste Lucky Luke-samling är inbunden med skyddsomslag?