Levande rollspel i Norge baserat på ”Y: The Last Man”

Tänk dig att allt levande av hankön utplånas på en enda dag. Enda undantaget verkar vara Yorrick Brown, en ung man i New York. Detta är utgångspunkten för seriealbumen ”Y: The Last Man” av Brian K. Vaughan och Pia Guerra, men också för det internationella lajvet ”Mad about the boy” som sommaren 2010 samlade ett 40-tal nordiska deltagare i Norge. Marcus Lindmark var på plats för att dokumentera i ord och bild. Vi återpublicerar även officiella bilder av Susanne Wehner.

Den 17 juli 2002 utplånas allt levande som har en Y-kromoson. Alla män, handjur, befruktade ägg, embryon, och till och med sperma förstörs. Enda undantaget verkar vara Yorrick Brown, en ung man i New York och hans tama apa Ampersand. Tillsammans ger de sig ut på en resa för att försöka finna Yorricks försvunna flickvän Beth.

När männen dör faller samhället sönder. Infrastrukturen kollapsar och en tid av anarki utbryter. Flygplan kraschar, bilar krockar med varandra och kärnkraftverk exploderar när ingen längre håller reda på dem. De överlevande kvinnorna står inför det enorma arbetet att få samhället att fungera igen samtidigt som de måste finna en lösning som förhindrar att mänskligheten utrotas när fortplantning inte längre är möjlig.

Ovan: När alla män dör står mänskligheten och de kvarvarande kvinnorna inför en allvarlig utmaning. Foto: Susanne Wehner

Detta är utgångspunkten för seriealbumen ”Y: The Last Man” av Brian K. Vaughan och Pia Guerra, men också för det internationella lajvet ”Mad about the boy” som mellan den 28 juni och 4 juli år 2010 samlade ett 40-tal deltagare från både Norge, Sverige, Finland och Danmark i Trysil, 210 kilometer norr om Oslo. Lajv är en form av improvisationsteater där man både är skådespelare och åskådare på samma gång.

Slutscen 2. Foto: Susanne Wehner.

Tor Kjetil Edland som är en av de tre arrangörerna (de andra två var Margrethe Raaum och Trine Lise Lindahl) berättar att man ville göra ett nordiskt lajv på engelska och att det skulle vara en historia som handlar om kvinnor. ”I serien ligger fokuset mycket på Yorrick Browns upplevelse av att vara den siste mannen, medan vi på lajvet ville sätta fokus på kvinnornas upplevelse av att leva i en värld utan män”, förklarar Kjetil Edland.

Tor Kjetil Edland var en av arrangörerna. Lajvet handlar enligt Kjetil Edland både om familjernas önskan att få barn, samt om mänsklighetens fortsatta överlevnad. Foto: Marcus Lindmark.

En annan viktig skillnad från seriealbumet var att man tog bort apan. På lajvet lät man djuren vara opåverkade, vilket gjorde det till mer av ett mänsklighetens problem.

Tre år efter katastrofen har de nordiska länderna format en ny allians eftersom EU har kollapsat. Regeringen har tagit kontroll över kvarvarande spermabanker, vilket öppnar upp för lajvets huvudintrig, det nordiska inseminationsprogrammet. Ett begränsat antal familjer har valts ut för att föda fram en ny generation flickebarn med den sperma som fortfarande finns kvar. Lajvet handlar enligt Kjetil Edland både om familjernas önskan att få barn, samt om mänsklighetens fortsatta överlevnad.

Susanne Wehner hade i uppdrag att dokumentera lajvet. Några av hennes foton förekomer i denna artikel. Foto: Marcus Lindmark.

Lajvet spelades två gånger. Första gången enbart med kvinnliga spelare, med undantag av den siste mannen. Andra gången fick även män vara med förutsatt att de spelade kvinnoroller. Susanne Wehner, fotograf under lajven, deltog i bägge uppsättningarna. Wehner tyckte att den första uppsättningen, tvärtemot vad man kan förvänta sig var mer aggressiv och tuff, medan uppsättningen där männen deltog faktiskt blev tystare, mjukare och smidigare. ”Männen var faktiskt mer kvinnor än vad vi var”, menar Wehner.

Även män fick delta i lajvet, förutsatt att de spelade kvinnoroller. Här spelar två män upp en scen om en bluffad våldtäkt utförd av den siste mannen. Foto: Susanne Wehner.

Erika Lundell, forskare i etnologi vid Södertörns Högskola, deltog också i bägge lajven och kommer med utgångspunkt från dessa skriva en artikel om genus, sexualitet och kropp och hur man kan förkroppsliga fiktion. Lundells avhandling (den vetenskapliga bok som doktorander skriver) handlar om levande rollspel ur flera aspekter och beräknas bli klar under år 2012.

Erika Lundell doktorerar på levande rollspel och deltog själv i "Mad about the boy". Foto: Marcus Lindmark.

På lajvet introducerades också flera så kallade ”metatekniker”, till exempel en metod för att förmedla vad karaktären tänker på, motsvarande serietidningarnas tankebubblor. Flera av de metatekniker som användes var direkt hämtade från lajvet ”En stilla middag med familjen” som redan år 2007 tänjde gränserna för vad lajv kan vara. En av de mest kraftfulla metateknikerna var den så kallade Black Boxen. Det var ett rum riggat med olika ljussättningar, musik och ljud och användes under lajvet till att spela upp drömscener eller scener från karaktärernas förflutna. Alla män i Black Boxen gestaltades av Morgan Jarl, teaterlärare och lajvpedagog.

Morgan Jarl, teaterlärare som även spelade rollen som den siste mannen på jorden. Foto: Marcus Lindmark.

Jarl återkom senare under lajvets andra hälft i rollen som den siste mannen, som hette Isak och var doktor i zoologi. Till skillnad från Yorrick Brown i seriealbumet var Isak flera år äldre och dessutom singel. När katastrofen utbröt befann han sig på en forskningsresa i bergen och lyckades hålla sig gömd i vildmarken under tre år. Han vet inte varför han överlevt katastrofen.

Isaks möte med kvinnorna. Foto: Susanne Wehner.

För Jarl kändes rollen som Isak bitvis väldigt mystisk. Under lajvet kunde han plötsligt befinna sig i en situation där åtta kvinnor satt och stirrade på honom utan att han gjorde något särskilt. Enligt Jarl fick kvinnorna en direkt koppling till den siste mannen. De hade ju redan mött honom i Black Boxen där han gestaltat deras förlorade makar, vänner och släktingar.

Erlend Eidsem Hansen, far till två söner och som arbetar på barnkanalen i norsk television (NRK Super), deltog på lajvet i rollen som Linda, en före detta yrkesmilitär som tjänstgjort i Afghanistan. Linda var en av fem karaktärer med pistol, vilket gav henne makt att fatta beslut.

Erlend Eidsem Hansen som Linda. Foto: Marcus Lindmark.

Samtidigt var det också hon som skulle insemineras och bli gravid i den egna familjen. För Eidsem Hansen innebar detta bland annat en gynekologundersökning där han förväntades att kunna svara på frågor om p-piller, sexuella sjukdomar och om Lindas menstruationscykel. En annorlunda upplevelse för Eidsem Hansen då han plötsligt fick se graviditeten ur en kvinnas ögon.