Kapten Stofil: Gammal är äldst

Precis när jag äntligen kommit igång med den här recensionen och kommit på en bra inledning kom meddelandet att Kapten Stofil-tidningen ska upphöra och förstörde det hela. Förhoppningsvis är det bara tidningen som upphör, inte Joakim Lindengrens alter ego, och det finns material nog för åtminstone ett litet album till.

Stofilen lunkar på i sitt eget tempo, ibland är det sämre, ibland bättre, men det är aldrig direkt dåligt. I ”Gammal är äldst” samlas Kapten Stofil-serierna från nummer 17 till 34 av serietidningen med samma namn (samt ett omslagsgalleri, Hobbex literary supplement och en ensides ”Kapten Stofil” som jag inte kan minnas att jag läst tidigare). Detta innebär bland annat avsnitten inspirerade av ”A Clockwork Orange”, Kalle Anka & c:o (mitt ankistiska kunnande är för skralt för att kunna avgöra om det är tänkt att vara specifikt Barks) och Fantomen-krönika. Det innebär också att det är här Bunnyflickan nära på börjar dominera serien – hon är faktiskt bara med i sex av de femton Kapten Stofil-avsnitten, men det känns som att hon är med i allihop. Å andra sidan är hon utan tvekan kaptenens mest minnesvärda motståndare.

Det tematiskt korrekta omdömet skulle naturligtvis vara att det inte är så bra som det brukade vara, men så är det inte – i den mån ”Kapten Stofil” utvecklats alls så är det till det bättre. Även om ingenting i ”Gammal är äldst”, trots Bunnyflickan, fastnat lika bra som de tidiga äventyren med Trade Mark City eller Ulf Schenkmanis, stadsträdgårdsmästare på Venus. Kanske gör han sig också bättre i mindre doser, där stilskiftningarna och genrepastischerna kommer mer till sin rätt, men för de som uppskattar Stofilens äventyr finns ingen anledning att hoppa över detta album.