Arne Anka del 9: Voodoo vid vatten

Charlie Christensen är lite som ett bra vin. Han blir bara bättre med åren. Fast det finns en stor skillnad: det smakar mer som öl, så det går att dricka. Visst finns finkultupretentionerna där, precis som de definitivt gör hos vinkännarna och onekligen också bland oss som ständigt söker efter bättre öl, men det hela går inte överstyr … eller har för egen del inte gjort det än i alla fall, även om det är lite skrämmande att BrewDogs ”Tactical Nuclear Penguin” kostar över 1200 kronor på krogen och att jag har tänkt att ”om jag bara hade pengarna så” …

Den förvirrade poängen är i alla fall att Arne Anka åldras med värdighet och har undvikit att bli varken avslagen eller fadd – han bibehåller den härliga beska som jag eftersöker i både det jag dricker och det jag läser.

Allt som kan förväntas av en Arne Anka-serie finns i ”Voodoo vid vatten”; gnället, fingerpekandet, cynismen, självgodheten, ölhäveriet, och huvudpersonens rullstolsbundna farmor som är så vis att hon till och med kan sätta honom på plats – vilket få tillåts göra. Men Christensen slutar inte där, utan tar oss med både till framtiden och till New York anno 1973, då Arnes avlägsna kusin Arfy Ogden Duck får spela huvudrollen i en berättelse så full av svengelska referenser till film, musik, och serier att det nästan är svårt att inte få svindel. Albumet är riktigt, riktigt bra.

Det är lika svårt att läsa ”Voodoo vid vatten” utan att i alla fall hitta ett par oändligt citerbara poänger som det är att läsa något av Christensens tidigare alster. Se till exempel när Arnes ständige följeslagare in i alkoholdimmans land, Krille Krokodil, faller offer för mindfullness-vågen och börjar gnugga på en antistress-sten för att finna lugn: vår käre ankas reaktion är att, naturligtvis med sin karaktäristiska balans, påpeka att det sannerligen inte står rätt till i världen, och att det pågår så mycket runt omkring oss att det inte kan vara något annat än ett tecken på mental ohälsa att vara lugn i dessa tider. Verkligheten hanteras inte via meditation. Snarare är det så att ”Det är den sunda människans förbannade plikt att vara HELT JÄVLA HYSTERISK!!!”