Forresten nr 24

Norges ledande tidskrift innehållande tecknade serier utkom våren 2010 med sitt 24:e nummer. För mig var det här en ny bekantskap och de enda parallellerna jag kan dra är Galago. Men Forresten håller inte samma höga klass utan hamnar någonstans mittemellan Galago och fanzinen. Det är högt och lågt i Forresten, några saker är mycket läsvärda, men det mesta svävar mellan det amatörmässiga (ja, rent av barnsligt dåliga) och det svårbegripligt konstiga.

Det absolut mest intressanta är faktiskt ett utländskt gästspel: tyska Sharmila Banjerees ”Glöden” är en bisarr historia om hur illa det kan gå när man försöker justera TV-antennen på taket mitt under ett åskväder och hur man förhåller sig till att ens pojkvän blivit till ett vandrande grillspett.

På det stora hela var jag inte så värst imponerad av upphovsmännen i det här numret, men med några få undantag. ”For Gabriella” av Martin Ernstsen är en finstämd berättelse om en gammal sjöbjörn som för sina taxikunder berättar om när han och vännen seglade världen runt. Med den surrealistiska ”D’Albertis” trampar Linnette Barkley på samma stigar som Sveriges Kolbeinn Karlsson, men avsnittet är alldeles för kort för att man ska kunna bilda sig en uppfattning om det är genialiskt eller bara en slump. Andrew Page bidrar med den tragikomiska ”Only the lonely”, om en mans förhållande till sitt kylskåp. Genialisk i sin enkelhet!

I övrigt blir jag överraskad och nästan provocerad av den skiftande kvaliteten på en del bidrag. De flesta fanzin du kommer över nu för tiden på exempelvis SPX innehåller bra mycket bättre serier än en del ensidingar här. Det finns dock några som inte gjort några toppserier men som ändå inte förtjänar att klumpas ihop med bottenskiktet: ”Mai-ai-hee” av Aleksander Oxberg och Flu Hartberg, ”Bloom” av Rui Tenreiro och ”Pesten” av Esben S. Titland höjer sig över mängden eftersom upphovsmännen faktiskt verkar behärska seriemediet.