Nolltolerans

Carina Kågström är ingen serietecknare. Men så är ”Nolltolerans” heller inget renodlat seriealbum utan en samling skämtteckningar, eller rättare sagt målningar kompletterade med underfundiga titlar och kommentarer.

Kågström ser ut att jobba med alla möjliga typer av medier: akvarell, akryl och blyerts. Bilderna är färggranna men lyckas ändå ha en sorts sjuk, sjaskig nyans av gult och smutsvitt över sig. Miljöerna speglar ofta den svenska vardagen i all sin torftighet, ett uttryck som förstärks av blyertsfigurerna som mestadels har ett uttråkat drag över sig.

Under bilderna finns en text som på något sätt fungerar som en underfundig sammanfattning, eller också fäller någon av personerna på bilden en syrlig kommentar. Man skulle kunna säga att Kågström verkar i samma tradition som Jan Stenmark och Nina Hemmingsson, men med skillnaden att Kågströms alster inte känns riktigt lika klockrena. Stenmarks kollage ligger långt ifrån gapskratten men är alltid egensinnigt absurda, och Hemmingssons groteska figurer är alltid bitska och slagkraftiga. Kågström tangerar båda polerna men lyckas inte alltid nå ända fram med sina bilder. Ibland är det riktigt fyndigt och på pricken, andra gånger känns det mer krystat. Som bäst är det när hon lyckas hon sätta fingret på något typiskt svenskt och patetiskt. Då verkar text och bild i skön harmoni och det blir riktigt roligt på ett intelligent sätt.

Hur man värderar den här samlingen från Kartago beror lite på vilken infallsvinkel man som läsare har. Jag vet inget om Kågströms arbetssätt, vad som kommer först – poängen eller bilden. Om bilden kommer först, och får en beskrivande text påklistrad i efterhand, så är det här en samling konstnärliga bilder som i första hand ska bedömas utefter sina konstnärliga kvaliteter. Då har den också ett värde som redovisning av den prisbelönta Carina Kågströms konstnärsskap.

Men om det är poängen som är huvudsaken, alltså om det är avsett att vara en samling skämtteckningar, så tycker jag att man behöver sovra en del i materialet innan man ger ut en samling igen.