X-Men: Blinded by the Light

När jag nyligen gav mig på att recensera en amerikansk samlingsvolym av ”X-Men” ondgjorde jag mig över bristen på numrering av volymerna. Som av en händelse hittade jag kort därefter den direkta fortsättningen på ”X-Men: Supernovas” och beslöt mig för att se hur historien fortsätter. Den främsta anledningen till det var författaren Mike Carey, vars ”Lucifer” för DC/Vertigo jag var mycket förtjust i. Och efter att ha läst ”X-Men: Blinded by the Light” kan jag säga att Carey är den enda behållningen, även om han inte direkt är på topp här.

Den här volymen känns som en enda lång transportsträcka där ingenting riktigt meningsfullt händer.Och mycket riktigt, hela äventyret är en upptakt till crossovern ”Messiah Complex”. Rogue och hennes nya X-Men letar efter böckerna som tillhört mutanten och sierskan Destiny, och – surprise, surprise – blir förråda av någon från de egna leden. En riktig superhjälteklyscha och en no-brainer om man betänker att denna uppställning X-Men innehåller tre ”reformerade” superskurkar. Men nåja, ett visst mått av såpaintrig lyckas Mike Carey ändå få till, det som vid sidan av de fantastiska alltid varit X-Men-seriens styrka.

Bland tecknarna har Humberto Ramos tagit över, med en viss assistans av tidigare tecknaren Chris Bachalo. Jag gillar inte Ramos teckningar något vidare; det är rörigt, kantigt och matchar inte genren. Såvida man inte då anser att ”X-Men” är pseuomanga. Mike Choi och Sonia Oback gör ett utfyllnadsnummer på slutet som ser ut som en halvporrig modeannons, men det är ändå mer behagligt att titta på.

Sammanfattningsvis är detta inget album jag rekommenderar. Vill man veta vad som hände i amerikanska serietidningarna X-Men nummer 200–204 kan det väl kanske vara något värt att kolla upp, men det är ingen historia som står på egna ben eller som ens känns lustfylld att läsa. Det känns snarare som en hemläxa i mutantkunskap.