Tummelisa eller Den andra vildmarken

Matilda Ruta gör en personlig tolkning av H.C. Andersens klassiska sagoberättelse i sin ”Tummelisa eller Den andra vildmarken”, där huvudpersonen har gått från vän och svag till stark hjälte som kämpar mot själva sagan.

Matilda Rutas Tummelisa är en helt annan figur än den i H.C. Andersens klassiska 1800-talssaga. Ruta har förvandlat den söta, väna och försvarslösa lilla flickan i originalhistorien till en stark kvinna som kämpar för sina rättigheter: rätten att bestämma över sig själv, att inte behöva gifta sig med den äckliga paddan, att ha ett eget liv och, kanske det viktigaste av allt, rätten att ha makten över sin egen berättelse. Detta seriealbums svartklädda huvudperson är ständigt medveten om att hon är instängd i en förutbestämd sagohandling och att hon förväntas agera på ett visst sätt, men hon är också fast övertygad om att hon inte ska vika sig för det. Tummelisas största kamp sker inte mot djur i omgivningen utan mot en tusenårig sagotradition som försöker kväva henne till menlöshet.

Ruta låter sagans grundpremisser få stå kvar men vrider och vänder istället på huvudpersonens karaktärsdrag och omgivningarnas utseenden genom att sampla och låna friskt från hjältetraditionen i klassiska äventyrsromaner. Att sammanfoga sagoberättelsen med denna hjältetradition skapar en vildsint och tankeväckande historia. Tummelisa förvandlas till en mångfacetterad och spännande figur och kontrasterna till sagovärlden som bevarats från H.C. Andersens original tvingar fram en psykologisk kamp och en originell överlevarhistoria, fylld av identitetskris och flykt från både omgivningen och sig själv.

Ruta har målat med vattenfärger och skapat en drömsk och mystisk naturvärld som passar till historiens surrealistiska innehåll och huvudpersonens konstanta identitetskris. Berättelsen växlar mellan traditionell sagoform – med prydlig text och tredje person-berättande, distanserat skrivet i preteritum – och intensiv grafisk roman – med mörker, andra person-berättande och direkt talande i presens. Ruta handskas väl med dessa parallella berättelsetekniker.

Denna mycket annorlunda version av ”Tummelisa” har stora likheter med ett annat nyutkommet album på svenska – ”Svart tomtebloss” av Kerascoët och Vehlmann. Båda albumen leker med sagoberättandet och dess begränsande format och både Ruta och skaparna av ”Svart tomtebloss” drivs av ett intresse för att bryta den klassiska sagomallen och utforska sagovärlden med nya förutsättningar. Men medan Kerascoët och Vehlmann har skapat en absurt humoristisk och lekfull historia där gulliga teckningar varvas med en fruktansvärd och blodig handling, har Ruta haft allvarligare intentioner. ”Tummelisa eller Den andra vildmarken” är inte bara ett underhållande och spännande seriealbum, det finns även en mycket tydlig politisk baktanke. Serien är ursprungligen ett Konstfacksarbete och Ruta har haft ambitionen att, för att citera förordet, ”synliggöra texters och bilders gömda politik”. Hon har placerat en klassisk flickfigur i en klassisk manlig hjälteroll och uppvisar på ett tankeväckande sätt de stora skillnader som finns mellan skildringar av unga män och unga kvinnor i vår traditionella barn- och ungdomslitteratur.

Det är riskabelt att göra ett allvarligt genuspolitiskt arbete och försöka klä in det i underhållningsförklädnad, men Matilda Ruta har lyckats väl och skapat en serie som är både underhållande, spännande och tankeväckande. Som läsare känner jag mig aldrig skriven på näsan och påtvingad tolkningar av innehållet.

”Tummelisa eller Den andra vildmarken” är en intressant berättelse om flykt och identitet med en likaledes intressant politisk klangbotten. Dessutom är det både en rolig lek med sagoformen och en känslofylld psykologisk historia. Framför allt är det ett mångsidigt och originellt verk.