Rocky volym 22

Rocky har lämnat Västerås för att återvända till den varma goa smeten på Söder(malm i Stockholm). Martin Kellerman minns tydligen hur man silar snacket som en söderkis – så insåg jag att det var ironi … Rockys unga kärlek Edith flyttar med, men av henne ser man inte mycket. Redan från början drar Rocky med Tompa. Något segt, men kommentarerna är roliga som alltid, även Tompas. Han vrider eller punkterar Rockys utläggningar.

Det börjar när IMF:s chef Strauss-Kahn ertappats med byxorna nere. Rocky minns hur Smacks blev antastad av en städerska på en tv-inspelning. ”Men vem hade trott på en 24-årig trivselkoordinator som struttat omkring i avklippta jeansshorts och linnebränna i två veckor?”

Den nu stadgade Rocky har lärt sig att det är farliga skär att navigera i vardagslivet med en kvinna. Tystnad till exempel kan misstolkas och en sårad kvinna hämnas med tystnad. Vilket föranleder Tompas manliga reaktion: ”Tänk att allt ordnar sig till slut!”

Detaljer om andras lycka vill Rocky inte höra. ”Har du inget negativt att säga, så säg inget alls!” Den som har fästmö, barn eller hund hålle sig till hur jobbigt, dyrt, sömnlöst eller tröstlöst det är; inga kärleksförklaringar. ”Vad ni gör innanför hemmets fyra väggar är er ensak, men tvinga inte på andra er lycka!” Han har ju rätt, som alltid.

Rocky ska ställa ut sina serier. Konstnärligt lagde Mange tycker han skall ta ett chockerande grepp, helst obegripligt. Rocky föredrar att vara normal och Mange blir arg. ”Såna som du borde inte få ha utställningar!”

Först på sidan 26 dyker Edith upp, det vill säga går Rocky hem. Hennes småsyskon från djupaste Dalarna skall passas över helgen. En humoristiskt ny och givande konfrontation, Rocky får utforska nya mödor och samtalsämnen. Omväxling till ölfilosoferandet.

”Alla” Rockys osynliga vänner har dragit till Gotland för sommaren. Utom Mange, som tränar sin ilskna rottweiler. Rocky kvider för honom att det är samma skit som vanligt, Edith hit och Edith dit. ”Man får reda på nåt, blir knäckt, går och gnäller hos en kompis som hört allt förut, jag orkar inte ens konfrontera Edith, för det har jag gjort så många gånger…”  Han förtvivlar över saldot: ”Okej, kärlek är underbart men det är så in i helvete dyrt. Köa i evigheter, bli otrevligt behandlad och sen är det som till slut serveras alldeles för lite, om än himmelskt gott.”

Från kärlekskval till svensk undergång: ”Vi är som juggarna under Tito: Tar man bort Ikea blir det kaos och befolkningen delas upp mellan Jysk och Rusta. (…) Och när börsen kraschat och det är dags för Mad Max, är det till Ikea vi kommer att gå för att köpa våra ringbrynjor.” Mange: ”Spikklubban Tösse, 99 kr.”

Rocky gör slut med Edith för att slippa vara så svartsjukt misstänksam som han varit i två år. Denna gordiska lösning ger honom ro. ”Så slipper man alla slaggprodukter av kärlek.” (Vilket, typiskt Kellerman, är sant fast det låter som en vits.) I slaggen ingår att när den numera ”kompisen” frågar: ”Skulle du kunna skjutsa mig till skolan, polarn?” så blir svaret ”Nej, min vän!”.

Tillbaka till singellivet, asfalten och vattenhålen. Rocky drönar ännu mer med Tompa. ”Jag måste nog börja gå på gym, nu när jag är ute på köttmarknaden igen.” Tompa kommenterar hans ex-relation: ”När det gäller vänskap är det inte kutym att behandla varandra som skit och ändå fortsätta umgås.”

Rockys tankar kretsar kring Edith. Han tycker man skulle kunna passionsspara. Han tröskar barnlöshet. Är dock gudfar, vilket ger upphov till dräpande samtidssvammel om frånvarande gudfadersfigurer, flickvänsfigurer, engångsliggsfigurer …

Rocky talar gammaldags belevad slang, men blir inte insläppt av en bister vaktpapegoja med slickat hår och skäggstubb på näbben.

Pittoreska bostadsrätter medför biprodukter. Rocky hukar vid fönstret (bredvid slokande krukväxt – inte ens den kan han hålla liv i). ”Helvete, gårdsstädning!”

Edith tittar in för att hämta sina saker. De hamnar i sängen, och i de första rutorna har gamle Rocky kvardröjande röda kinder av ansträngningen. (Som exempel på Kellermans sinne för detaljer. Eller när det ligger en död mås när R & T pratar om havets död och utsikten att livnära sig på vinergummi med tonfisksmak.) Edith visar välvilja, vilket Rocky lyckas vrida mot sig.

R & T spånar om framtidens lättuggade, tidsbesparande mat. Sondmatning på arbetsplatsen och augustis kräftschlurpé ner i rynkiga, tandlösa gommar. Rocky filosoferar om döden – han har nu levt halvtid och Tompa är inte nådig på sitt lugna sätt.

De åker till London och leker bögchica. De går på stand-up. T:”… de usla fegisarna som bara sitter och buar, men själv aldrig vågar sticka ut huvudet.” R försvarar sitt levebröd: ”Vad snackar du om? Det är ju själva essensen i underhållning!”

Rocky har inte lust att fylla tomrummet efter Edith med jobbiga ragg. Med sin snälla hunduppsyn spånar han: ”Man hajar hur skönt muslimerna har det, de behöver inte tänka på sånt, superi, knulleri; de bara fokuserar på sin religion, och kanske jobbet.”

Han går oskuldsfullt vidare i minerade svenska pk-fält: R & T pratar om det överskattade i att ”peka på problem”. R:”… Kopps är den enda film, där det var ej grisrosa människor utan att det handlade om att de ej var grisrosa.” T:”I ’Broen’ var det också ej grisrosa folk i vanliga roller. Typ en bombtekniker som bryter helt brutalt på serbiska.” R:”Han spelade en som pekade på problem! ’Do, killen, do har den stor bomb i den bil. Jalla, jag drar!’”

Rocky/Kellerman har en underbar självdistans som paras fint med att bjuda på sig själv. Han beskriver hur han vill leva: ”… när jag är i min trygga sfär när jag jobbar och inte behöver ha med folk att göra, då njuter jag nog mer än en utlevande person (…) Om man jagar kickar måste livet mellan kickarna vara en sån jävla öken. Men jag stortrivs i öknen (…) Det som är viktigt här i livet är att tröska på precis som förut.”

JA, Kellerman!