Klara, färdiga, manga!

Den svenska mangautgivningen må ha krympt till en ännu mindre rännil, men de svenska mangaläsarna och mangainspirerade tecknarna lever och, i viss mån, frodas. Därav följer, nästan logiskt, slutsatsen att den största förlusten för serieintresserade och seriemarknaden inte är den minskade utgivningen i sig utan att några av de bästa scenerna för svenska mangainspirerade tecknare att visa sina talanger försvann med ”Mangatalangen” och Shojo Stars. Som ett första steg för att råda bot på detta kommer ”Klara, färdiga manga!”, resultatet en serieteckningstävling arrangerad av Wasabi Press, med stöd (moraliskt och annorledes) från bland annat japanska ambassaden, och sprungen ur ett frö som såddes när ”Mangatalangen” hastigt och olustigt avlystes och lades ner.

Ambitionsnivån är högre än i föregångaren, med fler klasser att delta i (action/äventyr/skräck, drama/romantik, komedi/vardagsdrama och juniorer (födda 1995 och senare)), men så var det också en målsättning att inte bara upprepa vad den gjorde. Initiativtagaren Elise Rosberg, vann själv ”Mangatalangen” 2007 och har sedan dess publicerats i bland annat ”Serier mot rasism” och ”Swedish Comics Sin 2”. Resten av juryn bestod av ett par av de mer framstående mangainspirerade svenska serieskaparna, Åsa Ekström (”Sayonara September”) och Natalia Batista (”Mjau!”, ”Ein Lied für Elise” (utgiven av tyska Tokyopop)) samt Seriefrämjandets ordförande Fredrik Strömberg.

Slutresultatet är en gratis seriebok i två versioner – en på papper och en lite större (242 sidor) e-boksversion som återfinns på Wasabi Press hemsida. Pappersversionen har första- och andrapristagarna i varje klass och smakprov på tredjepristagarnas bidrag. I e-boksversionen är även de senare med i sin helhet.

Jag har inte utrymme att gå in på närmare detaljer, men till de mer allmänna höjdpunkterna hör att man blir påmind om att inte finns någon särskild ”mangastil”. Alla vinnarna har olika teckningsstil och ännu viktigare – ingen av vinnarna påminner stilmässigt om tecknarna i juryn. De har också huvudsakligen undvikit de vanligaste inspirerad-av-manga-stereotyperna. Här finns inga utbytesstudenter till eller från Japan, uppenbara skoluniformer i Sverige, Pocky, plötslig japanska eller annat som bäst förklarats med ”för att det här är MANGA”. Och den historia som ger sig in på metaserieområdet nämner varken manga, anime eller tv-spel. En del av historierna använder visserligen till synes omotiverade (annat än ”manga, ergo japaner”) japanska namn och japanska ljudeffekter, men det inte påverkar själva historierna.

Risken är överhängande att pappersversionen redan är slut – den kom redan till SPX/Stockholms internationella seriefestival 2012 – men e-boksversionen är som nämnts mer omfattande, lika gratis och tillgänglig på förlagets hemsida. Sedan är det bara att hoppas att det kommer något mer ur det hela – fler serier av deltagarna, fler omgångar av tävlingen och att det blir verklighet av drömmarna om en större mangautgivning på svenska.