Bjartmann

Enligt denna fartfyllda volym, som snabbt visade sig vara en åtskilligt mycket friskare fläkt än väntat, så går det rejält vilt till i den isolerade lilla avkroken Ulsteinsvik på norska Vestlandet. Här härjar nämligen Bjartmann, och det med besked!

Det är en fröjd att läsa, men man får känslan av att det här är en samling av serier som ursprungligen är producerade under ganska lång tid och för vitt skilda ändamål. Teckningsstil och berättande varierar tyvärr lite väl mycket för att boken ska kännas riktigt helgjuten. Några särdeles grumliga sidor ser till och med ut att vara inskannade från tidigare tryck, i så fall förmodligen därför att originalen på något sätt förkommit.

Oturligt, och lite synd för helhetsintrycket är det förstås, men man har dock mer än gärna överseende med allsköns brister och inkonsekvenser när man väl förlorat sig i den uppfriskande blandning av komiskt ultravåld och bisarra påfund som skaparen Øystein Runde har kokat ihop. Visserligen lider väl serievärlden knappast någon större brist på hemsnickrade superhjälteparodier, men det finns en sorts unik charm över Bjartmann, denne rustike flåbuse på äventyr. Helt renons på empati och social kompetens dundrar han fram genom sina exotiska bygder och snubblar planlöst in i galna strider med suspekta vetenskapsman, osannolika superskurkar eller vem som helst som oturligen råkar befinna sig i hans väg. En frustande ohämmad fantasi flödar genom historierna och infallen är om inte oräkneliga så i alla fall oöverskådligt många!

Ett litet språkligt PS kan nog vara på sin plats, dock. Jag brukar normalt sett inte alls ha särskilt svårt att läsa vare sig danska eller norska serier, men den här gången stakade jag mig faktiskt vid upprepade tillfällen – antagligen beroende på den egensinniga nynorsk som nyttjas i boken. Det var aldrig så att det inte gick att hänga med i handlingen, men räkna med någon missad ordvändning här och där om du inte är väldigt hemma på alla nyanser i våra västra grannars tungomål.