Sök...
Generic filters
Exact matches only

Fakta

Willy på eventyr – De mystiske kæmpeøgler Willy på eventyr – De mystiske kæmpeøgler
Av: Författare: Aage Grauballe
Tecknare: Tage Andersen
Omfång: 44 sidor i färg
Format: 296 x 210 mm, liggande format, mjuka pärmar
Utgivare: Forlaget Fabel
Utgivningsår: 2012
Språk: Danska
Utgivningsland: Danmark
ISBN: 9788791419271

Willy på eventyr – De mystiske kæmpeøgler

Böcker

Man upphör aldrig att förvånas. Inte hade jag väl kunnat tro att det – helt utan min vetskap – i decennier existerat en ambitiöst upplagd danskproducerad äventyrs- och science fiction-serie. Som dessutom tydligen publicerades regelbundet i hela Skandinavien!

Förhistorien är lite snårig. Redan 1920 startade den engelska äventyrsserien ”Rob the Rover” – enligt uppgift världens allra första. 1923 började denna publiceras i danska veckotidningen Familie Journal under namnet ”Willy på eventyr”, och när originalet på grund av andra världskrigets pappersbrist lades ned i England så satte danskarna helt sonika igång en egen produktion. Efter ett sjuårigt uppehåll återstartades serien 1956 av skaparteamet Grauballe och Andersen, som sedan höll liv i serien ända fram till 1977. Totalt sett framställde herrarna fler än 1 100 sidor!

Serien har i princip aldrig återutgivits i någon större omfattning, men nu har den ideella föreningen Willycentret i samarbete med ett förlag påbörjat ett projekt om tre volymer med några av de senare äventyren. Det finns även lösa idéer kring att på något sätt försöka utge hela serien komplett.

Och vad är det här då för slags skapelse? Jo, teckningarna är väldigt detaljerade och välgjorda om än lite stela. Jämförelser med exempelvis Alex Raymonds ”Blixt Gordon” och Eugen Semitjovs ”Allan Kämpe” är mer eller mindre oundvikliga i sammanhanget, men mest påminns jag om en av mina barndomsfavoriter, Tarzantecknaren Russ Manning. Även namn som Al Williamson och Wally Wood dyker upp i associationsbanorna. Kombinationen av den klassiska teckningsstilen och sidornas fullständiga avsaknad av typiska seriekännetecken som pratbubblor, markeringar, onomatopoetiska uttryck etcetera gör dock att det hela ter sig lite väl otidsenligt, även om man tar med i beräkningen att serien nu har hunnit få några år på nacken.

Den anakronistiska känslan förstärks tyvärr när man börjar läsa. Trots lätta försök till modernisering är det mesta ganska konservativt uttänkt och dessutom trist berättat. Historien lunkar på relativt ofokuserat, utan att man som läsare engagerar sig nämnvärt i händelseförloppet.

För de gamla entusiaster som finns kvar är det säkerligen en nostalgisk högtidsstund att åter få bekanta sig med Willy och hans ”eventyr” i världsrymden. För alla oss andra blir det dessvärre aldrig särskilt intressant, även om seriesidorna förvisso är vackra att titta på.