Nemi del 9: Princess of darkness

I och med det här albumet är Nemi tillbaka i samlad form och ska man tro baksidestexten så var det tre år sedan sist. Har det hänt något sedan dess då? Svaret på denna fråga är nej, men så är det en strippserie också. Det handlar inte så mycket om figurernas personliga utveckling utan om att kommentera fenomen och att betrakta omvärlden med en knorr. Visst, Cyan har bytt pojkvän, men det gjorde hon innan detta album och det spelar inte så stor roll mer än att Lise Myhre får lite fler infallsvinklar att kommentera tvåsamhetens väl och ve med.

För den som inte känner till Nemi sedan tidigare så kan en liten kort presentation vara på plats. Nemi är en romantisk, naiv, cynisk, ensam svartrockare (ensam i bemärkelsen singel) som tar för sig av livet lite som hon vill utan att för den skull skämmas för sig. En dagdrömmande enstöring som inte låter sig anpassas till seriens ”normala” människor. Hon är, om än tillspetsad, lite som de flesta av oss skulle vilja vara. Att kunna slösa med tid och pengar utan att för den skull få dåligt samvete. Kunna stå upp för drömmar och ideal. Ta för sig, men ändå stå på de svagas sida. Hon är ”Kvinnan som gör hvad som faller henne in” innanför ramarna för sina egna moraliska värderingar och hon är oerhört komplex för att vara en seriefigur.

Albumet består av söndagssidor, omslagsbilder från serietidningen och framför allt seriestripparna. Söndagssidorna är ofta lite mer filosofiska och behöver nödvändigtvis inte innehålla Nemi, men det finns en tydlig piska som slår mot orätter här i världen. Även om serien under alla år sakta byggt upp ett galleri av återkommande bifigurer så händer det då och då att seriestripparna varken innehåller Nemi eller någon av birollerna. Det är skönt att Lise Myhre kan släppa sitt persongalleri och bara låta skämtet komma till sin rätt utan att klämma in de ordinarie figurerna, man känner ändå att man befinner sig i Nemis universum. Ett universum som är en tydlig spegelbild av vår egen.

Albumet består av 160 sidor serier som man inte orkar, eller ens bör läsa allt av på en gång om man vill kunna ta in den fullt ut. Men det är förbaskat svårt att lägga ifrån sig den och man vill bara läsa ett uppslag till …

Hela tiden.