Klassiska seriealbum: Jane Eyre

Förlaget Argasso har svensköversatt en bokserie adaptioner av fyra stycken klassiska, litterära verk. De går alla under etiketten ”Klassiska seriealbum”. Vart och ett av albumen har en innehållsförteckning som följs upp av ett persongalleri och en kort prolog. Efter varje serie så finner läsaren en del matnyttig information om författaren och originalverket. Det är intressant kuriosa som man får sig till livs här. Släktträd och kronologier samsas med korta stycken om bland annat verkets tillblivelse. Trycksaken i sig är fin att titta på och papperskvalitén är solid. Jag gillar verkligen initiativet att ge ut illustrerade klassiker. Jag kan tänka mig att serierna skulle kunna komma bra till pass i till exempel ett skolbibliotek.

Det är något med mig och klassiskt drama. Det byggs upp ett motstånd inom mig när det kommer till att behöva ta sig an historier som väljer att återspegla vardagen. Höjden av ironi är att jag faktiskt ofta uppskattar de vardagliga historierna när jag väl konsumerar dem.

”Jane Eyre” är fullsprängd med textmassa. Det kändes som att det nästan tog mig lika lång tid att läsa den som det tog att läsa Henrik Bromanders ”Smålands mörker”, en bok på över 600 sidor. Man skulle verkligen kunna tro att detta skulle sänka serien totalt.

Serien handlar om en föräldralös flickas resa från barndom upp till vuxenliv. Charlotte Brontë väljer att greppa om mycket. Boken handlar om att bli vingklippt på grund av sin klasstillhörighet. Den behandlar försoning – med andra, sig själv och Gud. Det handlar om liv, död, förnuft, känsla och om sann kärlek. Bara en mästare kan ta med så mycket utan att hela berättelsen krossas under sin egen tyngd. Charlotte var som tur är en mästare.

Men jag tror ändå inte att serien hade fungerat om det inte vore för den eminente illustratören John M. Burns. Hans målningar är sagolikt skickliga och vackra. De påminner inte så lite om de illustrationer som man återfinner till kärleksnovellerna i Allers Veckotidning, något som jag tycker passar alldeles utmärkt till berättelsen.

Kombinationen av de båda beståndsdelarna skapar en serie som stundtals rörde mig till tårar. Något som inte sker var dag. Om man ska klaga på något så vore det rutorna. Större rutor och en och annan splash page insprängd i boken hade höjt den ytterligare två snäpp. Fast då hade den nog blivit närmare 400 sidor istället för de satta 144 som den ligger på nu.