Som vanligt har jag gjort ett personligt reportage från bokmässan. Något annat är det ingen idé att försöka sig på eftersom bokmässan alltid är så ofantligt stor. Så här var i alla fall min upplevelse av bokmässans inledande dag.
För min del börjar bokmässan med att jag håller ett föredrag på Seriescenen om mitt eget seriealbum ”Trans:IT” tillsammans med två av tecknarna, Oscar Hjelmgren och Karl Holmqvist. Därefter blev det allmänt mingel på mässgolvet.
Efter att ha lyssnat på ett kritiskt tal om Malmöpolisens registrering av romer, testat att putsa fönster medan jag lyssnade på ”Game of Thrones” som ljudbok och bytt ett ex av ”Trans:IT” mot journalisten Lena Sundströms nya bok ”Spår”, står jag återigen framför Seriescenen och den boksignering som pågår där.
Nanna Johansson och Hanna Gustavsson signerar samtidigt, och kön är riktigt lång till Johanssons nya bok ”Hur man botar en feminist”. Därför var det i princip omöjligt att få en intervju med henne. Istället passar jag på att ställa några frågor till Hanna Gustavsson, som skrivit seriealbumet ”Nattbarn”.
”Nattbarn handlar om en tonårstjejs sexuella utforskande och sökande efter sin identitet”, berättar Gustavsson. ”Det började med att jag skickade in fyra sidor till Galago, men sedan ville de ha en hel bok”.
Jag tittar upp för att se om kön till Nanna Johansson minskat än, men så är inte fallet, utan den fylls hela tiden på med fler ivriga läsare som vill få chansen att få boken signerad. Någon annan som också märker detta är Johan Wanloo, en av de serietecknare som ska signera härnäst. När jag suckande konstaterar att jag fortfarande inte kan få en intervju med Nanna Johansson, säger Wanloo att jag kan få intervjua honom istället.
Sagt och gjort, går vi bort till ett bokbord i närheten där han visar mig sitt nya äventyrsalbum för barn: ”Kapten Klara i underjorden”. ”Kapten Klara har en ubåt som heter Gudrun och en talande krokodil som heter Harry”, berättar Wanloo. ”När de får en nödsignal upptäcker de en magisk värld i underjorden”.
Efter detta korta samtal med Wanloo dyker ytterligare en tecknare upp som heter Martin Ekman. Han såg mig prata om ”Trans:IT” tidigare och berättar nu att han, precis som jag är transperson fast från tjej till kille. Han läser nu på serieskolan i Malmö och visar mig en kortare serie som han gjorde för att ventilera sin ångest när det stod klart att den danska regeringen började begränsa transpersoners möjligheter att göra könskorrigeringar för ett år sedan. ”De införde en bestämmelse att man endast får utföra könskorrigerande kirurgi på ett enda sjukhus i Danmark, Sexologisk klinik i Köpenhamn”, berättar Ekman. ”Det gjorde mig jättefrustrerad och jag grät flera gånger om dagen”, men all frustration blev också en sporre för honom till att göra den serie han nu håller i handen.
Mitt under vårt samtal kommer jag ihåg att jag tänkt göra en intervju med Nanna Johansson, men när jag vänder mig om är hon redan borta. Istället får jag syn på Elise Rosberg som nu tagit plats på Seriescenen. Hon håller ett engagerat föredrag om fanzinmarknaden i Japan. Efter föreläsningen ber jag att få ställa några frågor. ”De japanska fansen gör ofta erotiska serier med copyrightade karaktärer”, säger hon, ”men förlagen låter dem göra det eftersom de ser det som reklam, fast egentligen skulle de kunna stoppa försäljningen när som helst.”
I vimlet av seriefolk träffar jag Yvette Gustafsson, serieskaparen bakom ”Zak & Ting”, som bokat bord för 12 personer på den grekiska restaurangen Athena i närheten. Jag och min flickvän blir inbjudna att komma dit. Snart sitter vi framför ett nydukat bord och kvällen fortsätter med medelhavsmat och mingel med en mängd kulturpersonligheter i serievärlden. Ganska snart är vi igång och tecknar stafettserier, där man skickar runt ett papper mellan olika tecknare, och varje tecknare ritar en ny ruta. Manuset hittas på lite spontant.
Efter denna långa dag, med alla dessa intryck är det dags att åka hem och invänta nästa års bokmässa.