Detta är inte första gången som Teater Tamauer baserar sina pjäser på tecknade serier. Ni som följt mina fotoreportage på Bild & Bubblas hemsida kanske minns att Teater Tamauer redan i november 2011 gjorde en uppsättning baserad på Liv Strömqvists seriealbum. Nu är man alltså tillbaka och denna gång med ”Pigan”, en feministisk och i mina ögon även en vänsterpolitisk musikal baserad på den tecknade serien med samma namn av Hanna Petersson, vars kärna bland annat är kritik mot RUT-avdraget.
Det är en blåsig kväll den 3 oktober 2013, när jag kliver in genom Hagateaterns entré för att se denna föreställning om en ung tjej som hamnar i hemstädbranschen. I lokalen är det nästan fullsatt. På scenen ser vi de tre skådespelarna Helena Gezelius, Jan Ericson, Sara Klingvall och sångerskan Maja Gödicke. Det är mest kvinnliga karaktärer i musikalen och skådisarna byter ofta karaktärer med varandra under föreställningen. Det är ett grepp som skulle kunnat vara förvirrande, men som här fungerar bra och som man snabbt vänjer sig vid.
Kulisserna består av flera färgstarka rörliga väggar, som öppnas och stängs under föreställningen, och som bidrar till att skapa en serieatmosfär i pjäsen. Ida Gustafsson som är ljussättare berättar att det varit en utmaning att bestämma ljus, just på grund av de rörliga kulisserna. ”De skapar mycket skuggor när de rör på sig, men det fick funka”, berättar hon.
Maja Gödicke, som både framför och har skrivit låtarna till musikalen, berättar att hon rekryterades via scenografen Beate Persdotter Løke. ”Vissa av låtarna hade jag skrivit tidigare, men jag fick ändra på texten, medan andra är helt nyskrivna”, berättar hon. Låtarna är ibland akustiska, men de flesta av låtarna är tonsatta med ett elektroniskt ackompanjemang.
Det var också Beate Persdotter Løke som först läste Hanna Peterssons serie ”Pigan” i Galago och bad att få göra en musikal av den. Men att göra en teater av serien var inte helt enkelt då berättelsen inte är helt linjär. Lösningen blev att göra flera korta scener istället, som små sketcher.
En av mina personliga favoritscener är när huvudpersonen städar i ett överklasshem. Där finner hon en peruk som hon sedan sätter på sig, medan hon raljerar över vilka påhitt överklassen har för sig. Scenen förändras dock snabbt när vi inser att den dekadenta överklassdamen som bor i huset egentligen är en cancerpatient. ”Ja den scenen är verklighetsbaserad faktiskt”, berättar Hanna Petersson när vi chattar via Facebook dagen efter föreställningen, ”det kan kännas tungt ibland än idag …”
Musikalen spelas fram till och med den 26 oktober 2013 och vill man veta mer om hur den togs emot finns det flera artiklar att läsa i Göteborgsposten, Göteborgs Fria och GT.