Det storslagna näsblodet och andra historier

Ibland kallas amerikanen Edward Goreys bildberättelser för nonsenslitteratur. Men liksom all god nonsenslitteratur är det inte heller här frågan om rent nonsens. Istället finns den poetiska och humoristiska meningen strax under ytan.

Liksom i all stor humor finns det här även ett allvar, i form av en rännil trögflytande obehag som löper genom bild och handtext boken igenom. Goreys bok är en antologi med åtta bilderböcker som sinsemellan varieras tematiskt och lite grand i stil.

Bäst fungerar Goreys stil då den är helt obunden. I de böcker han försöker sig på slutrim eller andra bindande former som exempelvis limerick, i berättelserna ”Spökfallet” eller ”En limerick” punkteras stilens magi – en aning. Oftast har han en subtilare stil än så, och strävar efter effektiva brytpunkter där kontrasten mellan bild och text åstadkommer drastiska effekter.

Den som försöker beskriva Goreys form lockas gärna till litterära paralleller. Goreys stil påminner mer om litterära miniatyrer än de traditionellt berättade serierna. Nära till hands ligger måhända att dra en parallell till nonsenslitteraturens mästare, den ryske författaren Daniil Charms.

Med Daniil Charms delar Gorey den absurda humorn och den abstrakta berättelsen. Men Charms hade kanske en tydligare politisk ton än Gorey. Det subversiva hos Gorey är mera anglosaxiskt, som att slå sönder snirkliga barocka figuriner – ungefär. Ibland har hans berättelser kallats gotiska (fast han själv inte gillade epitetet). Bilderna har ibland lånat teman och atmosfär av Edgar Allen Poe. Särskilt då bilderna bebos av spöken, korpar och andra poeska varelser. Även de labyrintiska inslagen från gotiken är påtagliga i flertalet av Goreys berättelser.

I översättaren (och författaren) Jonas Ellerströms efterord finns ytterligare två litterära paralleller som är intressanta. Hur publiken i läsningen av Gorey, liksom i Lewis Carolls underland snart accepterar de märkliga reglerna och sedvänjorna i en Gorey-berättelse. Samt att läsaren snart blir förtjust i de löst hängande trådarna och långsökta förklaringarna liksom i en deckare av Goreys favoritförfattare Agatha Christie.

Sammanfattningsvis är det här en underfundig, smart och litterär bok. Den tänkta publiken är främst konst- och litteraturintresserade. Andra kan säkert finna den aningen pretentiös. Om än välgjord.