Sök...
Generic filters
Exact matches only

Fakta

Severed Severed
Av: Tecknare: Attila Futaki
Tuschare: Attila Futaki, Bill Nelson
Färgläggare: Attila Futaki, Greg Guilhaumond
Omfång: 184 sidor i färg
Format: Inbunden, hårda pärmar
Utgivare: Image Comics
Utgivningsår: 2012
Språk: Engelska
Utgivningsland: USA
ISBN: 9781607067153
Betyg:

Severed

Böcker

Jag är ingen större skräckfilmsfantast, det ska erkännas. Däremot kan jag läsa en och annan skräckserie med behållning. Ta till exempel de gamla skräckserierna från EC Comics med sina ofta halvparodiska framställningar av illvilliga mördare, Marvel Comics färgsprakande varulvar och bombastiska rymdmonster eller de stiliserade zombierna i ”The Walking Dead”. Bilderna skapar ofta ändå en distans som känns betryggande.

Ända tills jag läste ”Severed” från Image Comics, det vill säga …

Image Comics började som ett renodlat superhjälteförlag på 1990-talet, men är idag så mycket mer. Många menar att Image nu tagit över den amerikanska vuxenseriefacklan från anrika DC/Vertigo. ”Severed” utkom ursprungligen som en miniserie på sju nummer 2011–2012, men gör sig nog bäst som samlingsvolym.

Av upphovsmännen var jag tidigare bara bekant med Scott Snyders verk, men jag var inte särskilt imponerad av hans sejourer på ”Batman” och ”Swamp Thing”. Men här tycker jag verkligen att Snyder har lyckats skapa en riktigt förtätad och ryslig berättelse tillsammans med sina kollegor.

Det här är faktiskt riktigt otäckt, och kanske kan det faktum att jag själv är förälder nu för tiden spela in. I centrum för handlingen står nämligen 12-årige Jack Garron som rymmer hemifrån och slår följe med en gårdfarihandlare som visar sig vara en kannibalistisk barnamördare.

Att läsa ”Severed” känns som att se en nervkittlande skräckfilm med en utdragen jaktscen – utsattheten, ångesten och skräcken förmedlas på ett mycket realistisk sätt genom ungraren Attila Futakis teckningar. Den dova, ofta rostbruna färgskalan medverkar även den till att förmedla en skitig och verklighetstrogen känsla.

Det är lätt att dra paralleller till Freddy Kreuger i Terror på Elm Street-filmerna, och slutet känns kanske lite klichéartat, men på det hela taget är detta ändå ett gediget hantverk inom sin genre. Rekommenderas till den som törs!