Image Comics är numera det kanske intressantaste förlaget på den amerikanska marknaden. The Walking Dead, Southern Bastards och Saga är bara några exempel på serier som är både kritiker- och läsarfavoriter. På 1990-talet var det dock annorlunda: förlaget som bildades 1992 av avhoppare från Marvel – bland annat Todd McFarlane, Rob Liefeld och Jim Lee – hade en utgivning som i princip bara bestod av superhjälteserier med överdrivna teckningar och tunna manus. Förlaget kändes mer som ett sätt för serieskaparna att boosta sina egon och Image Comics gjorde skäl för namnet eftersom serierna de gav ut var väldigt mycket yta och väldigt lite substans.
Omslaget till Stormwatch nummer 37 skyltar med den ”nya eran” som inleddes när Warren Ellis tog över manuspennan. Bild av Tom Raney och Randy Elliott. © DC Comics
En av dessa serier var alltså Stormwatch, så varför bestämde jag mig för att läsa denna serie? Tja, till att börja med är det inte riktigt en Image-serie. Serien publicerades visserligen av Image-studion Wildstorm, som ägdes av Jim Lee, men WildStorm såldes 1999 till DC Comics. Det fiktiva Wildstorm-universumet var från början en del av det stora Image-universumet, men bröts sig senare loss (i ett crossover-event) och bildade sitt eget universum. För några år sedan införlivades det dessutom med DC-universumet, vilket gör att Wildstorm-karaktärerna huserat i inte mindre än tre universa.
Den här texten kommer dessutom bara att fokusera på Warren Ellis (Transmetropolitan, Planetary) sejour på Stormwatch, som inleds med nummer 37, en tid då serien huserade i det separata Wildstorm-universumet. Det jag har läst av de tidigare trettiosex numren har varit av klassiskt Image-snitt, men i och med Ellis och tecknaren Tom Raneys (Outsiders) intåg så får serien både ett manus- och teckningsmässigt lyft.
Stormwatch är något av Wildstorm-universumets motsvarighet till Avengers eller JLA. Det är ett superhjälteteam som finansieras av FN och vars bas är Skywatch, en satellit i omloppsbana runt jorden. Wildstorm-universumet låg dock lite närmare verkligheten än Marvels eller DC:s motsvarigheter, och Stormwatch var inblandade i såväl kriget i Jugoslavien som i stormaktsspelet i FN, och då och då stupade en medlem av Stormwatch i strid. De olika medlemmarna i Stormwatch var heller inte alltid direkt hjältemodiga, utan teamet innehöll både grova brottslingar och förrädare.
Ellis och Raney tar alltså över titeln i och med nummer 37, som utkom i juli 1996, och eftersom Wildstorm-unvisersumet precis innan Ellis tillträde precis föregåtts av ett crossover-event så fick Ellis fria händer att göra vad han ville med serien. Ellis skrev ut en del karaktärer han tyckte var tråkiga och skrev in en del helt nya genom att låta Stormwatchs ledare (eller ”Weatherman”) Henry Bendix organisera om teamet, avskeda vissa hjältar och rekrytera nya. Stormwatch delades in i tre team: Stormwatch Prime, som var ett vanligt superhjälteteam, Stormwatch Red som är ett ”anfall först”-team, och Stormwatch Black, teamet för underrättelseverksamhet och mer ljusskygg verksamhet.
Den tidigare teamledaren Jackson King/Batallion och dennes flickvän Christine Trelane/Synergy, tidigare två bärande karaktärer, förflyttades från aktiv tjänst till att bli ansvariga för att träna teamen respektive rekrytera nya medlemmar. Stormwatch Prime bestod av ex-Spetsnazagenten Winter, den före detta polisen Hellstrike och den japanska gasjätten Fuji. Stormwatch Red bestod av pyrokinesi-specialisten Fahrenheit, den osårbara Flint och den mystiska Rose Red (som var en av de tre karaktärer Ellis skapade för serien). Stormwatch Black, slutligen, bestod av Elliskreationerna Jenny Sparks, the Spirit of the 20th Century, som är jämngammal med 1900-talet (men lägligt nog slutade åldras vid 22), Jack Hawksmoor, en slags stadselementar samt Swift, en tibetansk kvinna med fågelkrafter, som inte skapades av Ellis men modifierades av honom.
I de första numren så får vi bekanta oss med karaktärerna, både de som är nya för serien men även (vilket är välkommet för oss som bara vill läsa Ellis Stormwatch) de gamla karaktärerna. Dessa nummer består av ennummersäventyr som fokuserar på en eller ett par karaktärer. Mitt favoritnummer bland dessa är nummer 44 (”Who Watches the Weatherman”), som berättar Jenny Sparks bakgrundshistoria och där varje återblick är tecknad i en stil som imiterar den serieteckningsstil som användes under det decennium återblicken utspelar sig.
WIld C.A.T.S/Aliens är egentligen ingen Stormwatch-serie, men innebar (tillfälligt) slutet för Stormwatch som team. Bild: Chris Sprouse och Kevin Knowlan. © DC Comics/Dark Horse Comics
Även om dessa tidiga äventyr var ennummershistorier så finns det subplots som löper i bakgrunden. Stormwatch/FN hamnar i konflikt med USA:s regering och Stormwatch blir bannlysta från att vistas på amerikansk mark så länge de inte är under direkt FN-mandat att göra det. Henry Bendix ger den moraliskt mycket tveksamma ordern att Stormwatch Red ska hämnas ett terroristattentat genom att döda lika många oskyldiga i det land som har tagit på sig attentatet. Samtidigt börjar allt mer tyda på att någon konspirerar mot Stormwatch. Denne någon visar sig vara ingen mindre än ledaren Henre Bendix själv, och detta kulminerar i trenummershistorien ”Change or Die!” i Stormwatch 48–50. Både Bendix och Rose Red förmodas vara döda efter Stormwatch nummer 50, publicerad i juli 1997,och efter detta började numreringen om.
Serien gjorde uppehåll ett par månader och Stormwatch volym 2 utkom med sitt första nummer i oktober 1997. I de elva nummer som utgör volym 2 så använde sig Warren Ellis av en strikt trenummersmall för sina historier (där specialen WildC.A.T.S/Aliens utgör det tolfte numret). Oscar Jimenez (Flash) tecknade den första historien i nummer 1–3 och Bryan Hitch (JLA, The Ultimates) tecknade de övriga numren. Den första historien avslutar subploten med USA:s avoga inställning till Stormwatch, som nu är under Batallion/Jackson Kings ledning: USA:s regering visar sig ha utfört experiment (med Henry Bendix goda minne) för att skapa egna supervarelser. Henry Bendix visar sig dessutom ha överlevt, och i nummer 4–6 avslöjas det att han haft ett tidigare Stormwatch-team, varav alla utom två dog under sitt första uppdrag. Bendix försöker tussa de båda överlevarna, Apollo och Midnighter (analoga med Superman respektive Batman) mot Stormwatch, vilket misslyckas.
I Stormwatch volym 2 #7 introducerade Ellis ”The Bleed”, något som skulle bli ett stående inslag i många av hans serier framöver. Bild av Bryan Hitch och Paul Neary. © DC Comics
Nummer 7–9 handlar om en alternativ jord och Ellis introducerar här sitt koncept ”The Bleed”, vilket är ett slags nav för alla alternativa universa. I nummer 10 dyker en mystisk asteroid upp, vilket leder till WildC.A.T.S/Aliens där Skywatch (Stormwatchs högkvarter) invaderas av monstren från Alien-filmerna och Wild C.A.T.S. (ett annat superhjälteteam utan officiell sanktionering) måste gripa in. Samtliga Stormwatch-medlemmar Elis inte själv skapat, med undantag för Jackson King och Christine Trelane, omkommer och dessutom förstörs Skywatch. I Stormwatch nummer 11 får vi se efterspelet; då nästan samtliga medlemmar är döda och högkvarteret är förstört så beslutar FN att de inte har råd att finansiera ett nytt team. Stormwatch, både teamet och tidningen, går i graven i och med detta nummer. Några av de överlevande karaktärerna skulle dock återkomma i Ellis och Hitchs serie The Authority. (Både Stormwatch och de flesta av de omkomna karaktärerna skulle senare återuppstå, dock efter en ny crossover och helt utan Ellis inblandning, så detta tänker jag helt enkelt inte bry mig om.)
I stort så gillar jag Stormwatch och hur Ellis bygger historien i volym 1 mot sitt klimax i de sista numren. Jag gillar även hur han lyckas med avvägningen att framställa de olika karaktärerna med fel och brister, men ändå utan att de blir osympatiska. Jag har dock ett problem: det känns som om Ellis tröttnar på serien efter sju-åtta nummer av volym 2. Han har i flera intervjuer berättat hur han först var mycket skeptisk till WildC.A.T.S/Aliens-specialen och jag får intrycket av att han helt enkelt gav upp. Han tar kål på nästan hela teamet och många av de subplots han skapat, bland annat konflikten mellan Jack Hawksmoor och Hellstrike samt kärlekshistorien mellan Hellstrike och Fahrenheit, rinner ut i sanden eller avslutas abrupt och får aldrig någon upplösning. Avslutningen av Stormwatch känns som ett stort antiklimax.
Det sista numret av Stomwatch. Många av karaktärerna återkom dock i The Authority. Bild av Bryan Hitch och Paul Neary. © DC Comics
Uppmärksamma läsare noterar att Warren Ellis Stormwatch både börjar och slutar med ett ”event”. Detta är förstås ingen slump. Wildstorm i allmänhet och Stormwatch i synnerhet är föregångare när det gäller många av de element som är vanliga i dagens superhjälteserier, och många av personerna kring Wildstorm, inte minst ägaren Jim Lee själv, värvades till Marvel och DC och är de som ska hållas ansvariga/hyllas för sättet som Marvels och DC:s serier utvecklats de senaste tio-femton åren.
Warren Ellis och Brian Hitch (samt senare Mark Millar) skulle renodla några av dessa koncept i The Authority, och om denna serie tänker jag skriva om nästa gång!
