#mittkors har som syfte att visa solidaritet med alla förföljda kristna i världen, men har även kritiserats för kopplingar till anti-muslimska strömningar. Bland annat har representanter för Svenska Kyrkan kallat kampanjen ”okristlig” och ”uppviglande”. Pontus Lundkvists skämtteckning, som publicerades i Aftonbladet 2016-08-29, tycks anspela på denna kampanj, men drar det hela ett steg längre med en bild av en man som ritat ett kors på sin haka och menar att det verkar som om folk vill missförstå. Under bilden står hashtaggen #mitthakkors.
Reaktionerna mot teckningen blev starka från flera håll, inte minst då från sympatisörer till den ursprungliga kampanjen. Här nedan presenterar vi ett axplock av kommentarerna i olika medier, samt utdrag ur två separata intervjuer med tecknaren själv.
Vidrigt. All världens vidrighet ligger samlade i den hatsymbol de nu vill associerar [sic!] med oss och med korset. Det är att relativisera och trivialisera andra världskrigets fasor. Jag trodde att vi hade något slags värderingsöverenskommelse oss människor emellan. Denna hatets hakkorssymbol använder vi inte, inte mot någon, inte mot varandra, vi väcker den inte till liv. […] Angreppen på oss som personer och gruppen Mitt Kors har antagit sådana proportioner att vi förstår att ett kors och en bild var bland det farligaste man kunde ägna sig åt. Jag bär stolt mitt kors och uppmanar andra att göra det. Tänk att det är så farligt.
– Annika Borg (präst och initiativtagare till #mittkors), Facebook 2016-08-29Here we go again. När vi publicerade Pontus Lundkvists satirteckning #mitthakkors tog det hus i helvete (29 aug). Vilken smaklös publicering! Hur kan ni jämföra nazismen med kristendomen? Hur kan ni göra ”parodi” på folk som förföljs!? Reaktionerna var förutsägbara. Antingen gapflabbar man eller också utstöter man ett avgrundsvrål. Så funkar bra satir. […] Det är lätt att släppa de principer man stridit för när man själv drabbas. Men satiren erkänner ingen selektivitet. En satiriker behöver inte driva med alla, men satiren som samhällskommenterande konstform ska inte göra undantag för någon eller något. […] Alla gillar inte Muhammedkarikatyrerna och alla gillar inte våra satirtecknare, men yttrandefriheten som princip ska vara universell. Ni som tycker att vi gått över gränsen, säg som det är. Ni tycker det är roligt och viktigt att man driver med sådana som ni stör er på, men satir i dess egen rätt gillar ni inte. De alldeles särskilt kränkta korsbärarmartyrerna kräver att vi ska be om ursäkt för vår publicering. Det kan ni glömma. Det kommer mera. #jesuispontuslundkvist.
– Åsa Linderborg (kulturchef), Aftonbladet 2016-08-30Som alltid är det dock upp till individen att tolka verket. För vad är det egentligen som Lundkvist vill få oss att tänka? Är det att hela Mitt kors-debatten har varit fånig? Är det att samtiden är full av vantolkningar och överdriven stingslighet? Vill han hänga ut och skada Mitt kors-initiativet? Eller vill han rent av relativisera förintelsen och visa ringaktning mot terrorns kristna offer? Inte vet jag, men jag kan påminna mig flera kontroverser av liknande slag. Tillfällen då de kränkta inte har varit kristna samhällsdebattörer utan muslimer och när högljudda krav om sympatipubliceringar av rondellhundar och Charlie Hebdo-karikatyrer har riktats mot svenska publicister. […] Att en bild kan och får publiceras betyder inte nödvändigtvis att det är lämpligt att publicera den. Den bedömningen måste varje redaktion göra från fall till fall.
– Petter Bergner (ledarskribent), Sundsvalls Tidning 2016-08-30Aftonbladets kulturredaktion har varit framgångsrik med att lyfta fram nyproducerad satir i form av seriestrippar. I veckan publicerades den ständige anarkisten Pontus Lundkvist som drev med #mittkors-debatten. På bilden syns en gubbe som har ritat ett kors på hakan. ”Det är som att folk vill missförstå”, säger han. Undertill finns hashtaggen #mitthakkors. Smaklöst? Mycket! Roligt? Mycket! Mitt kors-anhängare gick förstås i taket och prästen Annika Borg skrev en lång och indignerad rant på Facebook: ”Jag trodde att vi hade något slags värderingsöverenskommelse oss människor emellan.” Satiren i dess råaste form går ju just ut på att bryta värderingsöverenskommelser. Fråga bara Charlie Hebdo, eller alla de satiriker som med risk för liv och lem bedriver satir i auktoritära regimer.
– Karin Olsson (kulturchef), Expressen 2016-08-31Svensk politisk satir är nästan alltid väldigt tam, i alla fall den som publiceras i våra större tidningar. Jämför man med hur satiren är i Storbritannien eller i Frankrike, t.ex. genom Charlie Hebdo, är svenska satirteckningar vanligtvis närmast menlös. Den upprör inte en själ. Därför var reaktionerna på Pontus Lundkvists teckning #mitthakkors, som publicerades i Aftonbladet, uppfriskande. Oj, så många som ansåg det var olämpligt att publicera denna bild.
– Ulf Gustafsson, Humanistbloggen 2016-08-31
När Aftonbladet gör ”satir” som hånar #mittkors, en kampanj som solidariserar sig med förföljda kristna, så har åtminstone jag svårt att se det som humor. […] Det är sant att satir inte har några gränser. Men bra satir sparkar alltid uppåt. Satir ska driva med de som har makten, inte håna de som lider, förföljs och mördas. Visst får man skämta om oss kristna, göra satir och håna. Vi kristna är ju ett särdeles tacksamt offer eftersom vi har höga moraliska ideal samtidigt som vi av vår Herre uppmanas att vända andra kinden till istället för att slå tillbaka.
– Christian Mölk (pastor), Facebook 2016-08-31En auktoritetsperson blåser i trumpeten och fotfolket sluter upp bakom dennes beskrivning. Och ju längre bort från urkällan man kommer, desto knasigare och/eller blodtörstigare blir i regel kommentarerna. […]Att försöka förklara att trumpetarens bild inte stämmer överens med min hade varit bortkastad tid. Berättelsen är i det läget inte längre min. […]Min teckning var inte alls avsedd som en attack mot kristna, men det är alltså en bisak. Teckningen är inte min längre. Alla som vet något om identitetspolitikens idévärld vet att det är den som känner sig kränkt som bestämmer vad som har hänt. […]Jag menar inte att det är ensidigt dåligt att en satirbild eller ett konstverk kan få ett eget liv efter att det har lämnat konstnärens penna, det är kul också. Men du som betraktare kan inte begära att upphovsmannen ska försvara ett budskap som du själv har fantiserat ihop.
– Pontus Lundkvist (satirtecknare), HelaHälsingland.se 2016-08-31Åsa Linderborg menar att jag är en hycklare som inte gillade en satirteckning de publicerade på Aftonbladet Kultur, eftersom jag tidigare har försvarat bland annat Charlie Hebdo. […] Det är inte raketforskning att tolka #mitthakkors. Teckningen driver med initiativtagarna bakom #mittkors, och vill visa hur deras syfte är brunt snarare än kristet. Jag skrattade inte, men det var bra satir, om man delar den uppfattningen. Själv tror jag att Pontus Lundkvist hade platsat bra i Charlie Hebdo eftersom det var en respektlös teckning helt i linje med deras filosofi. Självklart har jag inget emot att teckningen publiceras. Jag försvarar rätten att satirisera allt. Det betyder inte att man måste tycka att all satir är bra eller rolig. Man får skämta om allt, men man kan inte begära att alla skrattar.
– Ivar Arpi (ledarskribent), Svenska Dagbladet 2016-09-01Jag trodde att jag gjorde en harmlös ordvits, och i nästa ögonblick är folk jättejättearga. Jag blev alltså ganska snopen först, men när bordet väl var dukat har allt följt den vedertagna koreografin. Tyckare leker upprörda och kastar anklagelser mot varandra, medan deras anhängare gräver sig djupare ner i sina diken […]. Om alla vanliga nissar som rasar i kommentarsfält tänker jag ungefär förlåt dem, ty de veta icke vad de göra, men jag kan önska mig en lite högre grad av ansvarstagande från redaktörer och religiösa ledare. Inget farligt har hänt nu, men om en svensk satiriker av valfri politisk färg en dag blir mördad av terrorister så kommer det vara som en direkt följd av att en svensk ledarskribent gjort en massa väsen av ingenting för att denne tycker om att mucka gräl […].
– Pontus Lundkvist (satirtecknare), Dagens Nyheter 2016-09-01
