Omslaget till DC Universe: Rebirth Special. Bild av Gary Frank. © DC Comics
I och med förlagets förra reboot The New 52 som ägde rum 2011, lyckades DC Comics vända en nedåtgående spiral, åtminstone för en stund. Många av förlagets tidningar gjordes mer läsarvänliga då man slängde ut en massa gammal historia, och man lockade mycket riktigt till sig en del nya läsare. Men effekten blev kortvarig och man alienerade även en del gamla läsare.
Men det är Rebirth tänkt att råda bot på, fast den här gången är förändringarna inte lika långtgående. Geoff Johns, en av DC:s chefredaktörer och tillika författare till DC Universe: Rebirth Special, har i intervjuer beskrivit det hela som ett försök att ”lägga en ny grund för framtiden genom att kombinera gammalt och nytt, utan att kassera något”. DC Comics har på senare tid kritiserats för att vara just historielösa, trots att de har serievärldens äldsta superjältar.
I DC Universe: Rebirth Special som utkom i maj i år gör man ett försök att återställa det som gått förlorat genom att återinföra en del figurer och koncept som läsarna saknat, som till exempel Wally West (Kid Flash/Flash). Denna specialtidning är också ett sätt för Johns att idka självkritik, då man återkommande beskriver hur något saknas, att någon har mixtrat med historien. Förklaringen i historien är något oväntad: det verkar som om den närmast allsmäktige Doctor Manhattan från Watchmen har rest till DC:s universum, stulit 10 år av allas liv och till och med fått dem att glömma vänner och släktingar. Den som tycker detta låter långsökt bör kanske dra sig till minnes att Watchmen faktiskt avslutas med att Manhattan lämnar sitt universum för att skapa nytt liv. Hur det faktiskt förhåller sig med den saken avslöjas inte i en handvändning – historien kommer att utvecklas löpande i DC:s tidningar under de närmsta två åren.
Doctor Manhattan lämnar galaxen (och sitt universum?) för att göra något eget. Från Watchmen nr 12 av Alan Moore och Dave Gibbons. © DC Comics
Som tidigare nämnts kan denna specialare även ses som en metahistoria. Berättarrösten (Wally West) talar om ett mörker som infekterat universum, och att det pågått länge. I en intervju med USA Today berättar Geoff Johns att DC hade tappat bort hoppet och optimismen i sina historier, och att han ville ställa optimismen mot pessimismen. Pessimismen och cynismen representeras här av Doctor Manhattan, vilket i alla fall undertecknad delvis utläser som en kritik av Watchmen som stilbildare samt de vuxnare och även mörkare superhjälteserier som blivit resultatet. Ambitionen att göra vuxnare serier har lett till att åtminstone superhjälteserier läses av en åldrande skapa utan någon större återväxt av yngre läsare.
En känslomässig scen från DC Universe: Rebirth Special. Bild: Phil Jimenez. © DC Comics
Vad Alan Moore, författare till Watchmen, tycker om tilltaget framgår inte, men man kan nog utgå från att förlaget inte har hans välsignelse eftersom han tidigare motsatt sig all vidare exploatering av hans verk. Men till viss del verkar Moore dela uppfattningen om att superhjälteserierna gått vilse sedan Watchmen. I en intervju med Vulture från september 2016 säger Moore att både hans Marvelman och Watchmen egentligen var kritiska mot superhjältegenren, ”[d]e var inte menade som en vitamininjektion för genren. […] Min ungdoms superhjältar hade hundar med slängkappa och masker! För mig är de en manifestation av fantasins makt, inget annat. Jag tycker att nutidens seriefigurer står för en ohälsosam eskapism.”
Men hur har det gått för DC då? Jo, man har för första gången på flera år gått om Marvel Comics rent försäljningsmässigt. På bara fyra månader har DC ökat 20 procentpunkter, från 26,34 % av marknaden till 44,59 %.
