Soda 2: Breve til Satan

Den andra volymen i Spirou-tecknaren och -författaren Tomes deckarserie Soda. Här tar det sig jämfört med den första volymen, såväl vad gäller manus som teckningar. Historien är en tillbakablick, en så kallad origin story, i vilken vi får veta varför huvudpersonen blev polis men insisterar på att låtsas att han är präst inför sin oroliga mor. Storyn har en del logiska hål men är underhållande, inte minst tack var alla de depraverade invånarna i det nedgångna hus som Soda bor i när han anländer till New York. Hade denna serie utkommit när jag som barn på 70-talet slukade allt som gavs ut i det fransk-belgiska albumformatet hade jag nog älskat den. Idag, ett antal decennier senare, känns serien historiskt intressant i det att den färgar min bild av Tome & Janrys version av Spirou, men det är nog mest min vurm för Marcinelle-stilen som gör att jag kommer att fortsätta att läsa kommande volymer.

[Texten publicerades ursprungligen på fredrikstromberg.com 2016-11-22 och återges med skribentens tillstånd.]