Conquistador del 1
3 april 2017 av David Haglund Böcker En grupp conquistadorer stjäl aztekernas guldskatt i ett episkt äventyr med drag av exotism.Jean Dufaux och Philippe Xavier var nya bekantskaper för mig, men de är ingalunda några nykomlingar i branschen. Dufaux har varit verksam som serieförfattare på den fransk-belgiska scenen i närmare 30 år, men det enda som tidigare publicerats på den svenska marknaden är Dixie Road (Flamingo) och Nikolas Koda (Agent X9). Xavier arbetade i några år för amerikanska förlag innan han började teckna för den europeiska marknaden. Conquistador är deras andra seriesamarbete. Tillsammans har de tidigare även gjort en serie om korståget, så man kan ana att de hittat sin nisch i historiska serier.
Conquistador utspelas i Sydamerika 1520, där spanjorerna etablerat kontakt med aztekerna. Erövringen har kommit av sig på grund av interna stridigheter i det spanska lägret och aztekernas kejsare Moctezuma betraktar nyfiket händelseförloppet på tryggt avstånd. Unge adelsmannen Hernando Royo ingår i en specialstyrka med udda personligheter under ledning av Catalina Guerero, som fått får i uppdrag att stjäla delar av aztekernas offentliga guldskatt. Upplägget är klassiskt och situationerna där de olika personlighetsdragen leder till friktion i gruppen är också det som driver historien framåt, även om inledningen är lite för seg och splittrad för min smak.
Teckningarna är den stora behållningen i detta album. Xavier har känsla för det episka och skildringarna av aztekerna och deras kultur är fascinerande. Enda invändningen jag har är att det emellanåt blir lite för mycket poserande – vissa rutor känns som stillbilder utan fart och fläkt.
Det ska bli spännande att se vart serien tar vägen, inte minst ur en ideologisk synvinkel. Även om aztekerna hade många sedvänjor som för oss kan verka både primitiva och brutala, så ska man ändå komma ihåg att det var en högt utvecklad civilisation som i det närmaste utplånades av giriga européer. Exotism är normalt sett ett fult ord i kultursammanhang, men om det används för att väcka sympatier och skapa mer balans, som jag anar att man gjort här, så har jag egentligen inget emot det.
