Orbital 1: Närkontakt

I Orbital har mänskligheten äntligen fått svar på frågan om vi är ensamma i universum. Planeten Jorden har gått med i den galaktiska konfederationen med säte på den enorma rymdbasen Orbital, men jordborna ses ändå som andra klassens medborgare av de mer avancerade utomjordiska raserna. Caleb Swaney är den första människan att rekryteras till Interplanetariska diplomatiska byrån (IDB), vars ledning parar ihop Caleb med sandjarren Mezoke Izzua – även det ett kontroversiellt beslut eftersom Jordborna och sandjarrerna nyligen utkämpade ett förödande krig.

Den svenska volymen av Orbital, liksom flera andra internationella utgåvor, består av två franska album som tillsammans bildar en längre sammanhängande historia. Calebs och Mezokes första medlingsuppdrag för dem till en gruvkoloni där jordborna hamnat i konflikt med ursprungsbefolkningen. Under ytan bubblar även konflikter inom konfederationen och det intrigeras i maktens korridorer. Lägg därtill ett myller av fantasifullt skildrade rymdskepp och utomjordiska raser.

Det är svårt att inte dra paralleller till serier som Linda och Valentin, filmer som Femte elementet och TV-serier som Babylon 5. Visst är det mycket hi-tech, men det finns också en jordnära ton med smuts, slitage och lågmälda färger, fint skildrat av tecknaren Pellé. Det här är en äventyrsserie med actioninslag, men interaktionen mellan figurerna är ändå den berättelsekomponent som dominerar. Kanske är det just likheterna med de konflikter som vi upplever i vår tid som gör att man som läsare känner igen sig i Orbital. Man blir snabbt hemtam i Orbitals universum och engagerad i figurernas väl och ve. För mig är det här trevlig eskapism med en helt annan fräschör än Linda och Valentin.

Utdrag ur Orbital 1: Närkontakt av Runberg & Pellé.