Tempo bok 19

Resan började i oktober 1966. Då gav Hemmets Journal ut första numret av en veckoserietidning, som fick heta Banggg i Sverige, Fart og Tempo i Danmark och Tempo i Norge. I tidningen publicerades franska och belgiska serier från Lombard och Dargaud (varvat med lite danskt och amerikanskt material).

I Sverige floppade alla tre inkarnationerna av detta projekt: Banggg (1967, efter ungefär ett år), Champion (1973, efter mindre än ett år), Supertempo (1983). I Danmark och Norge gavs tidningarna ut under hela perioden. Men 1983 var det slut, i alla tre länderna.

I Danmark gjorde förlaget (som numera heter Egmont) ett försök till 2008, fast med serier från förlagen Casterman och Dupuis i säcken, nu under namnet Tempo. 2014 gjorde norrmännen (slutligen?) riktiga album av detta albumseriekoncept, återigen med gamla Lombard- och Dargaud-serier från Tintin och Pilote. Det har hållit i fyra år nu. Kanske är sådant här endast möjligt just i Norge, där flera andra satsningar på återutgivning av gammalt serietidningsmaterial genomförts? Man har bland annat givit ut Kapten Miki och Davy Crockett på nytt, hjältarna från femtiotalets sönderälskade checkhäftestidningar.

En Tempo-volym innehåller alltså gamla serier som gått (eller kunde ha gått) i Tempo-tidningen på sjuttiotalet. Nu slipper man få äventyren uppstyckade i följetongsportioner. Varje volym innehåller två eller tre kompletta album. I nummer 19 bjuds det på hela album med Dan Cooper (Albert Weinberg) och Bernard Prince (Greg/Hermann) samt korta historier med Howard Flynn (William Vance), Mark Breton/Michel Vaillant (Jean Graton) och Tobben (Franquin).

Den serie som jag förstås var mest intresserad av att läsa i denna samling var Dan Coopers hemlighet, ett 62-sidigt äventyr från 1962. Dan Cooper är en trevlig flygserie skapad och tecknad av Albert Weinberg. I Sverige har serien bland annat synts i Teknikens värld, Pilot och SM-Special. Eftersom Spirou-tidningen hade serien om den amerikanske flygaren Buck Danny (Charlier/Hubinon) ville Tintin-tidningen ta upp kampen med en egen flygserie. Weinberg gav dem i december 1954 Dan Cooper, en kanadensare. Till skillnad från Buck Danny (och även Charliers andra flygserie Jaktfalkarna, som startade något senare i Pilote) är Dan Cooper ensam huvudperson. Inga ”roliga” sidekicks. Istället har han ett relativt normalt privatliv med familj. Och känslor. Weinberg tecknar snygga flygmaskiner och lite mer stela människor. I början drog serien åt klara linjen-hållet och science fiction. Senare blev den lite skissartad och mer realistisk, i en helt egen skola.

Äventyret handlar denna gång om att Dan Cooper måste förhindra några spioner från att stjäla flygteknologiska landvinningar som hans far varit hjärnan bakom. Hot från dylika illdåd var ett återkommande tema i flygserier under det kalla krigets dagar.

Norska Egmont utför en viktig seriehistorisk och seriepedagogisk bragd när de gör dessa serieklassiker tillgängliga på ett nordiskt språk, så att nya läsare kan hitta dem.

Utdrag ur Tempo 19, närmare bestämt Dan Coopers hemlighet av Albert Weinberg.