Tempo bok 11

Redaktören Hege Høiby på norska Egmont har packat ännu en delikatesskorg åt oss, denna gång betitlad Tempo bok 11.

Först ut har vi Allan Falk/Ric Hochet, av Tibet och André-Paul Duchâteau, i Demonenes fotspor, ett deckarraffel ursprungligen publicerat i Journal Tintin 1969. I Sverige, där figuren även hetat Rick Hart, kunde vi läsa detta äventyr i SM-Special 2/1985. Vidare bjuds vi på slutet av ett Red Kelly/Comanche-äventyr, av Hermann och Greg, som påbörjats i en tidigare Tempobok: Til kamp mot kvegtyvene!

Halva bok 11 ägnas åt Kapten Rødskjegg av Jean-Michel Charlier och Victor Hubinon. Dels 62 seriesidor, Mytteri på galeien/Kongen over de syv hav (ett äventyr som delvis publicerats i Tempo 1975), dels åt ett intressant seriehistoriskt faktablock om serien och dess upphovsmän skrivet av Jacques Pessis och Gilles Ratier. Där får man bland annat veta att Hubinon tjänstgjorde i engelska flottan en tid under andra världskriget. Kanske var det därför serieflygaren Buck Danny började sin bana i US Navy, innan han hamnade i flygvapnet?

Som vanligt får vi se mera av Rødskjeggs son Eric än av den sluge sjörövaren själv. Den här gången försöker Eric verkligen på allvar att göra sig fri från sitt förflutna, uppväxtåren tillsammans med det råbarkade förbrytarföljet. Han försöker ta en kaptensexamen, fast under falskt namn. Men hans ursprung kommer hela tiden ifatt honom och fäller krokben för honom i hans strävan att bli en hederlig karl. Han hamnar, efter några olika turer, tillsammans med några olycksbröder, i en liten livbåt ute på havet. De stöter på ett mystiskt skepp som driver redlöst. Någon framkastar att det kan vara Den flygande holländaren, det fruktade spökskeppet. Men de karskar upp sig och går ombord. De finner att nästan hela besättningen dukat under av skörbjugg. De sköter om och lyckas rädda livet på några av de olyckliga. De seglar sedan med skeppet till Afrika för att plocka nyttiga frukter, som kan motverka skörbjuggens verkningar. Där stöter man på några afrikaner, som först är hotfulla men sedan rätt schyssta, samt några spanska slavhandlare som visar sig vara tämligen genomruttna ägg. Snart är konflikten ett faktum.

Äventyret är skrivet och tecknat 1960–1961, från början publicerat som följetong i franska Pilote. Serieskaparna har fått upp ångan ordentligt. De börjar få grepp om vad de vill göra med figurerna. Historien är sällan förutsägbar. Även om man förutsätter att huvudpersonerna ska krångla sig ur alla knipor är det sannerligen inte självklart HUR! Man känner visserligen igen lånade grepp och element hämtade från andra sjöskildringar. Men Charlier skruvar till det och gör för det mesta något helt eget av det. Den flygande holländaren av Frederick Marryat har vi redan nämnt. En annan historia som det finns vissa beröringspunkter med är Arthur Gordon Pym av Edgar Allan Poe. Robert Louis Stevensons Skattkammön är självklar i sammanhanget. Därtill har Hubinon vittnat om att det var hans favoritbok. Även Charlier återvände mer än en gång till den texten för att hämta inspiration.

Kapten Rødskjegg av Jean-Michel Charlier och Victor Hubinon.