Bernard Prince 17: Slavernes bjerg

Äventyrsserien Bernard Prince, skriven av Greg (Michel Regnier) och tecknad av Hermann (Huppen), var en av de allra mest populära biserierna i den svartvita serietidningen Fantomen på sjuttiotalet. Så populär var den att man publicerade den på nytt på tjugohundratalet. Andra gången dessutom i färg (eftersom Fantomen då blivit en färgtidning). Denna andra omgång passade man även på att publicera det nya äventyret Farornas flod, som Hermann gjorde tillsammans med sin son 2010. Vidare publicerade man alla korta äventyr, både Hermanns tidiga och de som Dany tecknade efter att Greg och Hermann gått skilda vägar.

Därmed hade man väl gröpt ur Bernard Prince-burken hela vägen ner till bottnen? Var det så? Nej! Ty även den gamle tecknarräven Édouard Aidans hade kallats in för att teckna Bernard Prince (efter att Dany också övergivit samarbetet med Greg). Aidans är i Sverige mest känd för Familjen Franval (Banggg), Tounga (Champion) och Tony Stark (SM-Special). Av någon anledning förbigick Fantomen-redaktionen helt Aidans insatser som Bernard Prince-tecknare. Kanske var förklaringen att de inte kunde komma åt rättigheterna till dessa två albumlånga äventyr?

Om det bara finns två album kvar som man inte har läst av en serie som man läst under stora delar av sitt liv befinner man sig bortom begrepp som bra och dåligt. Det är bara ”vill läsa!” som gäller. Man ser komplettistens ljus i tunneln. Ja, jag vet, det där ljuset kan även innebära en stillsam sorg. Sedan finns det ju inget mer att drömma om längre. Men det blir en senare känslomässig problematik att hantera. Och Faraos Cigarer har inte givit ut La dynamitera från 1992 ännu …

Édouard Aidans (1930–2018) var en favorit i Banggg, Champion och SM-Special. Nu har danska förlaget Faraos Cigarer givit oss en ny chans att digga honom. En stabil slitvarg från belgiska Tintin-tidningen. Men han började sin bana i Spirou. Och han var även inne en vända på Pilote och en på Zack.

Det måste ha känts lite kluvet. Å ena sidan att få teckna en så berömd och älskad serie som Bernard Prince, å andra sidan visste han att alla läsare och kritiker bara skulle jämföra honom med Hermann, den talangfulle mästaren. Ingen kunde mäta sig med honom. Loppet var förlorat innan startskottet avlossats. Det var som för Fournier när han skulle ta över efter Franquin på Spirou. För att klara ett sådant självmordsuppdrag måste man vara stark, kanske starkare än Tony Stark? Aidans klarade av att göra två album. Det andra av dessa var Slavernes bjerg.

Det är väl här det ska avgöras? Om Bernard Prince är större än sin berömde första tecknare? Bob Morane var en romanfigur innan han blev seriefigur. Han kunde lätt hoppa från tecknare till tecknare (även om väl de flesta läsares hjärtan klappat särskilt hårt för William Vances version?). Men hur är det med Bernard Prince? Låt oss testa en tankelek. Hade man gillat Bernard Prince om Slavernes bjerg varit ens första möte med hjälten och det övriga persongalleriet? Ja, kanske hade man det! Inte om man bara hade läst stenåldersserien Tounga eller pseudovästernserien Tony Stark. Men om man var en älskare av Familjen Franvals vildmarksäventyr och plötsligt upptäckte ett helt nytt äventyrsalbum av Aidans – Slavernes bjerg – då hade man nog tagit Bernard Prince till sitt hjärta! (Och längre fram även hittat Hermanns album …)

Detta äventyr har likheter med vissa andra Bernard Prince-äventyr, exempelvis Den gröna flamman och Spökjakt i djungeln. Inget ont i det. Greg dog 1999, men han tacklade aldrig av. Han höll fanan högt in i det sista. En tidig Greg-historia och en sen kan vara ungefär lika bra. Han levererade stabilt, man visste vad man fick.

Den här gången hamnar Bernard och hans besättning Barney och Djinn i klorna på några skummisar. Skummisarna håller en massa tvivelaktiga existenser fångna och utnyttjar dem som slavarbetare. Till slut löser den tappra trion de otrevliga problemen. Puh!

Utdrag ur Bernard Prince: Slavernes bjerg. Bild av nye tecknaren Aidans.