Synthare! 1985–1988
26 maj 2019 av Magnus Wallin Böcker Högstadietiden skildrad genom en synthares ögon. Tomas Zacharias Westberg nördar in sig på sitt åttiotal.1985 var jag 16 år, hade just börjat gymnasiet i Lund och världen var indelad i synthare och hårdrockare. Mitt favoritband var Depeche Mode och detta band var också den då 13-årige Tomas Zackarias Westbergs ingång till synthmusiken. I hans nyutkomna seriebok ”Synthare! 1985-1988” fokuserar han på åren på högstadiet i Vallentuna, där han trevande bygger upp en identitet han hittar i den synthesizerbaserade popmusiken, ”synthen”, med dess klädstilar, frisyrer, kassettband och så klart låtarna och grupper som Kraftwerk, Yazoo, OMD, Human League och förstås Depeche. För det är ju det som genomsyrar denna bok, själva musiken. Den växande besattheten av att hitta de senaste live-inspelningarna, intervjuerna och bootleg-LP:na med favoritbanden. Westberg går så småningom in på den hårdare synthmusiken, ”råsynthen”, med grupper som Front 242, Nitzer Ebb och à;Grumh.
Berättelsen är indelad i korta avsnitt där han gör nedslag i olika händelser, som när han inleder sitt första seriösa förhållande, en speciell konsertupplevelse eller när han trakasseras av hårdrockare från skolan. Ett roligt grepp är att han också varvar seriesidorna med personliga fotografier. Självporträtt, konsertbilder, skivomslag med mera.
Detta är en trevlig, lättläst seriebok med hög igenkänningsfaktor om ett åttiotal som, för oss som var tonåringar då, närmast var synonymt med synth. Boken inleds med ett förord av musikskribenten Fredrik Strage och avslutas med en utförlig lista över band och skivor som nämnts.
