Oh yeah!

Med Oh yeah! fortsätter Cecilia Vårhed sitt fanzinföljetong som sedan tidigare består av Stockholmssyndromet och VGD IKV. I dem har vi fått bekanta oss med en färgglad skara unga personer som sammanfattningsvis bor kollektivt, festar och filosoferar. I den senaste volymen tar vårhed steget från svartvitt till färg, och från renodlad socialrealism till övervägande surrealism. Resultatet är klart egensinnigt, snyggt och underhållande.

Har man läst de tidigare fanzinen och därmed lärt känna karaktärerna, blir Oh yeah! till en kul, trippig utsvävnad som ger mersmak. Frågan är dock hur väl den hade fungerat som ett fristående alster, då fokuset till skillnad från innan ligger mer på den udda ytan än på det psykologiskt intressanta djupet hos karaktärerna. Jag hoppas på en balanserad blandning av bägge i eventuella uppföljaren.