Eons

Baksidestexten på Eons sammanfattar dess innehåll rätt så väl: »En metafysisk kärlekshistoria som sträcker sig igenom tid och rum, med gott om uråldriga själsfränder, reinkarnation och rymdvargar.« Eller ja, om man ska vara noga så innehåller berättelsen faktiskt bara två själsfränder och en enda rymdvarg … Men ett hum om vilken slags berättelse det är – och med vilken seriositetsgrad – det får man allt.

Metafysiska serier är inte direkt en överrepresenterad genre, och jag välkomnar varmt varje försök att bildsätta något som ligger bortom människans världsliga förnimmelseförmåga. Det är en utmaning som Julia Magnusson antar med ambition, lekfullhet och viss filosofisk skärpa.

I fanzinet möter vi två mystiska väsen, som i sitt samtal färdas genom gemensamma upplevelser, ända sedan evolutionens början, genom åtskilliga reinkarnationer, fram till sin nuvarande »existensform«. Berättartekniskt fungerar det fint, med fyndig och levande layout och trovärdig (i den mån ordet nu går att använda i sammanhanget) dialog.

Bilderna med sina blyertslinjer är hyfsat elegant tecknade, men framstår ibland även som lite skissaktiga. Färgläggningen med glassig akvarell bidrar en del till att levandegöra serien, och är utan tvekan något att jobba vidare med. Är det något som läsupplevelsen faller på är det språket – i den engelska texten finns tyvärr alldeles för många stavfel för att det ska gå att förbise. Nästa gång är korrläsning av någon fullt engelskkunnig person att rekommendera.

Sammantaget är Eons något av en frisk fläkt inom det aktuella fanzinutbudet, och ger mig mersmak för berättelser bortom tid och rum.

© Julia Magnusson