Blårockarna: Banditer!

Tisdagen den 23 maj 1972 dog den belgiske serieskaparen Louis Salvérius – mer känd under signaturen Salvé – av en hjärtattack. Han hade nästan tecknat sitt fjärde Blårockarna-album färdigt. Sju och en halv sida återstod. Äventyret gick som följetong i Spirou-tidningen under titeln Les hors-la-loi. Vad skulle läsarna säga? Snabbt sattes Willy Lambil på att teckna klart serien. Som album fick den heta Outlaw! (Banditer! i Sverige). Man märker faktiskt bara skarven mellan tecknarna om man vet om att den finns där! Lambil var stabil.

Manusförfattaren Raoul Cauvin och redaktörerna på Spirou lät honom sedan bli den nye Blårockarna-tecknaren. Tidigare, när Willy Lambil jobbade med sin realistiska ”pojke och känguru-serie” Sandy & Hoppy hade redaktörerna på Spirou och Dupuis varit så lite imponerade att de i det längsta vägrade att låta trycka serien som album. Kängurutecknarens karriär gjorde ett skutt när han fick ta hand om Blårockarna.

Ofta brukar Blårockarna-albumen lida av tunna och virriga manus. Men det visar sig att Banditer! har en sammanhängande och fungerande intrig. Till en början påminner handlingen om Edward Dmytryks delvis verklighetsbaserade film Alvarez Kelly från 1966. En av männen som arbetar med att driva boskap på gården som Blårockarna kommer till är rentav en karikatyr av William Holden, som spelade huvudrollen i Dmytryks film.

Ganska snart viker dock Cauvin av från det upptrampade Morris-spåret ”att göra en parodi på en gammal västernfilm”. Ytterligare komplikationer introduceras. Dels indianer. Dels måste nordstatsstyrkan och sydstatsstyrkan göra en paus i striderna för att istället bekämpa några irriterande mexikanska banditer som har fräckheten att utnyttja arméernas närvaro och stjäla vapen och proviant från båda de stridande parterna. Nordstatarna skickar ut en liten grupp som ska gå till botten med problemet. Det är förstås Blutch, Chesterfield samt deras kompis, indianspejaren Silverfjäder, som får det uppdraget.

Teckningsmässigt har Salvérius fortsatt resan bort från Morris-arvet. Hästarna liknar mer Asterix-hästar än Jolly Jumper. Bakgrunderna är detaljerade och genomtänkta. Den mexikanska byn ser nästan ut som om den är tecknad av Jijé. Att seriens huvudpersoner samt en sympatisk bifigur, utan överdrivna samvetsbetänkligheter, deltar i den cyniska behandlingen av indianerna … väntar man sig inte riktigt i en barnserie i Spirou-tidningen. Snarare tänker man på Blårockarnas ”vuxnare” västernkusiner Jonathan Cartland (Harlé/Blanc-Dumont) eller Al Crane (Lauzier/Alexis).

Om du vill ha ett spännande och festligt västernseriealbum, med lite skön spaghettistämning, ska du inte tveka att ge dig iväg till din serieaffär och lägga vantarna på ett exemplar av Banditer!

Utdrag ur Blårockarna: Banditer! av Louis Salvérius, Willy Lambil och Raoul Cauvin. © Dupuis & Zoon Förlag.