Sök...
Generic filters
Exact matches only

Fakta

Det var engang i Frankrig – Samlet udgave Det var engang i Frankrig – Samlet udgave
Av: Författare: Fabien Nury
Tecknare: Sylvain Vallée
Översättare: Søren Vinteberg
Omfång: 364 sidor
Format: 320 x 240 mm, hårda pärmar
Färg/svartvitt: Färg
Utgivare: Faraos Cigarer
Utgivningsår: 2018
Språk: Danska
Utgivningsland: Danmark
Klassifikation: Historia
ISBN: 9788793274921

Det var engang i Frankrig – Samlet udgave

Böcker För några få franc mer …

De sex albumen i Fabien Nurys och Sylvain Vallées serie Il etait une fois en France (2007–2012) har samlats i ett band av danska Faraos Cigarer. (Eller egentligen är det väl en fransk så kallad intégrale som har översatts.)

Om titeln på ett verk är Det var engang i Frankrig (eller Det var en gång i Frankrike på svenska) måste man förstås få in Sergio Leone på något sätt. Leone som gjorde Once Upon a Time in the West, Once Upon a Time… the Revolution och Once upon an Time in America. Låt oss förbigå det faktum att de två första filmerna vanligtvis hette Harmonica, en hämnare och Ducka, skitstövel! på svenska biografer. Man brukar i filmnördkretsar ändå referera till dessa tre filmer som en trilogi (eftersom de tre filmerna med Clint Eastwood buntas ihop som en annan trilogi, utan att ha särskilt mycket med varandra att göra).

Det var engang i Frankrig påminner förstås mest om gangsterfilmen Once upon a Time in America. I en intervju inhämtar jag dock uppgiften att Fabien Nury är en inbiten västernfilmdiggare och verkligen inte bara tittar på ”poppiga” spaghettifilmer. Han räknar upp ett pärlband av gedigna amerikanska västernregissörer: Delmer Daves, Anthony Mann, Robert Aldrich. Sergio Leones gangsterfilm är baserad på romanen The Hoods från 1952, skriven av Harry Grey. Grey hette egentligen Herschel Goldberg och föddes 1901 i Ryssland, men han växte upp i hårda kretsar i New York. Det är, bland de litteratur- och filmhistoriskt lärde, omtvistat till vilken grad romanen verkligen är självbiografisk. Det sägs att Grey/Goldberg skrev den under sin tid som fånge på Sing-Sing. Men han kan förstås lika gärna ha hämtat stoff från medfångarnas berättelser.

Jag ser att flera av redan har rest er upp för att protestera. ”Vad har detta med det franska seriealbumet att göra?” tänker ni invända. Men det finns faktiskt intressanta paralleller mellan Grey/Goldbergs liv och den Joseph Joanovici, som är huvudpersonen i Det var engang…

Joanovici sägs vara född 1905 i Chișinău i nuvarande Moldavien, som då var en del av det ryska imperiet. Han påstår sig även ha varit vittne till en pogrom där, som hände 1905. Det skulle betyda att han egentligen bör ha varit född något tidigare, kanske rentav 1901. Den 14 juni 1925 dyker Joanovici upp i Clichy tillsammans med sin unga hustru Eva Schwartz. De kommer till hennes farbror, som motvilligt ger Joanovici jobb på sitt skrotupplag. Att Joanovici är fullständig analfabet kompenserar han med sin unika förmåga att sortera metall med tänderna. Visst minns man att nycklar och pengar smakade olika när man var liten och stoppade dem i munnen. Men jag undrar om inte detta samtidigt kan vara lite som en allegori, för att han helt enkelt tar sig fram med sin käft. Vid ett senare tillfälle slirar han smidigt förbi en situation där han egentligen är tvungen att läsa någonting.

Efter ett tag är det Joanovici som är firmans chef.

Från början är han bara en hårt arbetande affärsman, som med lika delar list och hårdhet bygger upp ett affärsimperium. Kanske blir verklighetens Joanovici aldrig den gangstertyp som Nury gör honom till? Inte så att han inte var skum och höll på med olagligheter av olika slag – det stämmer säkert. Men kanske fyller Nury igen vissa av de luckor som finns i biografin med Herschel Goldberg-bitar?

Många av de saker som Joanovici gjorde var kanske inte nödvändiga. Hade det inte varit smartare att sticka än att börja handla med tyskarna – med nazisterna – även om det fanns ordentligt med pluring att tjäna? Var det spelelementet i det hela som lockade? Faran? Man anar att han hade vissa psykopatdrag. Och senare räddar han folk ur nazisternas klor. Ganska många. Han organiserar en gren av motståndsrörelsen. Men efter kriget börjar han åter göra affärer med sina gamla tyska kontakter.

Alla som finns i hans omgivning riskerar hela tiden att komma i kläm. Anhöriga, vänner, affärskontakter. De blir hotade och skadade av hans olika fiender. Ständigt svikna.

Även om man till en början sympatiserar med den fattige juden från ”ingenstans” som mot alla odds klättrar på samhällsstegen blir det allt svårare i takt med att han får mer och mer blod på sina händer. Ett tag håller man på ”den lille domaren” som jagar honom. Men efter hand visar sig denne också vara rätt ful.

Mot slutet av historien är alla rätt smutsiga. Berättelsen är en tragedi. Det är också en berättelse om Europa under stora delar av 1900-talet.

Nury berättar så väl att man tror att allt är sant. Vallée tecknar på sitt speciella sätt. Alla byggnader och miljöer är realistiska. Människorna är ofta rimligt realistiska, men kan ibland vara tecknade i en närmast komisk stil. Stilen växlar med figurernas sinnestillstånd.

Utdrag ur Det var engang i Frankrig av Nury och Vallée. Copyright: Faraos Cigarer