Sök...
Generic filters
Exact matches only

Fakta

Resande med vinden: Flickan från Kajmanträdet Resande med vinden: Flickan från Kajmanträdet
Av: Av: François Bourgeon
Översättare: Björn Wahlberg
Omfång: 160 sidor
Format: 320 x 240 mm, hårda pärmar
Färg/svartvitt: Färg
Utgivare: Cobolt
Utgivningsår: 2019
Språk: Svenska
Utgivningsland: Sverige
Klassifikation: Historia
ISBN: 9789188897114

Resande med vinden: Flickan från Kajmanträdet

Böcker Resande med vinden reser till Borta med vinden.

Man skulle kunna klassificera detta segment av Bourgeons Resande med vinden som en västernserie. Det är USA, det är inbördeskrig, det är soldater, slavar, indianer och massor av vapen. Kanske är tempot lägre än i Blueberry eller Tex Willer. Men när det väl brakar loss i den här historien, då går det riktigt illa. Massor av människor råkar illa ut.

Bourgeon är bra på att övertyga oss om att han har något relevant att berätta, att han uppmärksammar viktiga händelser i historien. Han berättar om slavtransporterna under 1700-talet, om inbördeskriget och om åren efter Pariskommunen (i Le Sang des cerises, som ännu ej utgivits på svenska).

Bourgeon älskade som bekant att rita minutiöst researchade fartygsinteriörer (även exteriörer), där varenda kabyssbjälke var exakt återgiven. I den här delen av historien är det mest träskmiljöer. Historien utspelar sig i amerikanska Södern, i ”Borta med vinden-land”. Kanske är det bristen på intressanta farkoster som gör att Bourgeon fanatiskt frossar i närbildsstudier av de olika handeldvapnen?

Egentligen utspelar sig berättelsen i två plan. Den unga Zabo träffar den åldrade Isa (hjältinnan från de fem första albumen) och vi får både höra fortsättningen på Isas öden och ta del av Zabos diverse umbäranden i Amerikanska inbördeskrigets skugga.

Trots att tiden och miljöerna är ungefär desamma påminner den här serien inte särskilt mycket alls om Jim Cutlass (av Charlier/Giraud/Rossi). Lustigt nog läste jag helt nyligen om ytterligare en klassisk franskbelgisk seriefigur som hamnat i 1800-talets amerikanska deltaland: nämligen Bob Morane i La ville de nulle part (på danska i ett gammalt nummer av Supertempo).

Bourgeons närmast övermänskliga förmåga att återge detaljer exakt och superrealistiskt förleder en att tro på allt man ser på pappret. Men om man analyserar närmarare vad som egentligen utspelar sig på seriesidan finner man att Borurgeon nog mest vill berätta en riktig skröna, en rövarhistoria.

På mer än ett sätt är Flickan från Kajmanträdet en utopisk science fiction-serie.

Plötsligt låter han den kvinnliga huvudpersonen dra på sig ett par jeans. En ärbar kvinna i Södern skulle aldrig dragit på sig något som liknade mansbyxor under denna tidsperiod. Sannolikt inte förrän långt in på 1900-talet. Det var även otänkbart för en kvinna att rida på en häst i annat än en damsadel.

Beträffande de jeans Zabo rider omkring i under stora delar av berättelsen så uppfanns de i själva verket inte förrän 1873. Jeansforskarna har vidare kommit fram till att de jeans (eller andra byxor) som fanns under den så kallade vilda västern-epoken aldrig var försedda med hällor. I den mån hällor över huvud taget fanns så var det på militärbyxor eller byxor avsedda för utövande av olika sporter. På jeans (eller som de kallades i USA långt in på 1900-talet: waist overalls) dök hällorna inte upp förrän 1922. Även för tiden otänkbara/osannolika tankar om förhållandet mellan man och kvinna och förhållandet mellan vita och svarta förekommer i denna serie.

Kanske är varje historisk berättelse i någon mån en fantasi som antingen förskönar eller förfular. Ytterst speglar en tecknad serie, en roman eller en film den tid den tillkommer i snarare än den tid den försöker rekonstruera. En västernfilm från 1950-talet handlar inte särskilt mycket om det 1880-tal som kostymerna är hämtade från – men säger rätt mycket om hur man tänkte på 1950-talet. Nu får vi veta hur Bourgeon tänkte 2008 (och några år tidigare, med tanke på att det bör ha tagit honom viss tid att förfärdiga det digra verket).

Konst (litteratur, serier, film – vad du vill!) är något fantastiskt. Du kan börja med ingenting (eller praktiskt taget ingenting). Och bygga upp någonting som publiken till slut accepterar som verklighet – eller något större än så, något som är värt att hänga med på. Det var så här Gud gjorde: tog lite lera och gjorde den första människan. Blåste liv i honom. Inte alls särskilt annorlunda än serietecknarens rutin med penna och papper. Pust!

Utdrag ur Resande med vinden: Flickan från Kajmanträdet av François Bourgeon. Copyright: François Bourgeon och Cobolt.