Sök...
Generic filters
Exact matches only

Fakta

The Night The Night
Av: Författare: Phillipe Druillet
Tecknare: Phillipe Druillet
Översättare: Edward Gauvin
Omfång: 72 sidor
Format: 322 mm x 244 mm, hårda pärmar
Färg/svartvitt: Färg
Utgivare: Titan Comics
Utgivningsår: 2019
Språk: Engelska
Utgivningsland: Storbritannien
Klassifikation: Avantgarde
ISBN: 9781785866661

The Night

Böcker Albumet som Druillet tecknade när han bearbetade sin sorg.

Philippe Druillets hustru Nicole dog i cancer 1975. Som en del av sitt sorgearbete skrev och tecknade Druillet The Night (eller La nuit).

Albumet handlar om ett ungdomsgäng som slåss, försöker få tag på droger och kör omkring med sina framtidsmotorcyklar. Hur det hänger samman med Druillets minnen av hustrun framgår inte särskilt tydligt. Kanske är det inte konstigare än att han vill ge uttryck för vrede och andra starka känslor genom att skildra våldsamheter.

Det hela utspelar sig i någon sorts diffus science fiction-kuliss. Men Druillet är inte intresserad av att berätta något om detta samhälle. Det känns inte som om det finns någon satirisk udd riktad mot det samtida sjuttiotalssamhället heller. Den udden är i så fall trubbig. Den tunna handlingen är mest en ursäkt för att måla upp surrealistiska drömscener. Eller ska vi rentav säga mardrömsscener? Charles Baudelaire citeras i bokens början och i dess slut, men egentligen tänker man nog mer på Arthur Rimbaud eller Lautréamont.

Som bekant är Druillet en av världens viktigaste serieskapare. Han var en av de flitigaste tecknarna i Métal Hurlant och även en av den inflytelserika publikationens grundare. Varför skriver jag då inte att Druillet även är en av världens bästa serieskapare undrar kanske någon (de som läst saker av mig tidigare vet ju att jag inte drar mig för att använda superlativer och hyperboler). Jo, för att han inte är det!

Han är en duktig och intressant konstnär. Men när det gäller att faktiskt berätta något med hjälp av seriemediet är han helt kass. Hans sidlayout ser mer ut som takmålningar från renässansen än som meningsfullt sekventiellt berättande. Och inte sällan berättar han skeendet i svårlästa och ordrika textplattor (eller textsidor) istället för att visa det i bild. Inte sällan föreställer bilderna dessutom något helt annat. I just detta album har han dock hållit tillbaka textfloderna. Även replikerna i pratbubblorna är ytterst kortfattade.

I detta album har han även arbetat en del med collageteknik. Han har klistrat in fotografier av sin döda hustru på seriesidorna. Även hans små hundar har fått komma med. Nej, jag har ingen aning om vad han ville säga med det.

Färgskalan är psykedelisk. Teckningarna är expressionistiska, med djärva pensel- och penndrag. Figurerna är inte realistiska.

Uppslag ur The Night.