Ett otäckt zine

© Albin Günther

Förstaårseleverna på Serieskolan har fått prova på att skapa skräckserier, och resultatet har samlats i tre onumrerade volymer av Ett otäckt zine. Temat skräck har, som man kan förvänta sig i sammanhanget, tolkats väldigt olika av eleverna. Ganska många har ansträngt sig för att fullt ut prova på skräckgenren – med synnerligen blandade resultat – medan andra snarare har gjort parodi på genren ifråga, eller rentav struntat i skräck och berättat om en läskig barndomsupplevelse. Det finns till och med de som har gått steget vidare och hoppat över allt vad otäckt heter, och i värsta fall nöjt sig med ett par sidor av obegripligt klotter.

Naturligtvis bör alla medverkande serierna bedömas utifrån sina ytterst olika premisser. Men när titlarna och omslagen på fanzinen så entydigt utlovar obehag, är den avgörande faktorn ändå vilka serier som faktiskt framkallar rysningar hos mig. Serien som lyckas bäst med det är kvalmiga utdraget ur Vilda hästar av Jon Högman. Även Det är inte på riktigt av Albin Günther målar på ruggigt vis upp en mardröm man hoppas att få slippa att någonsin drabbas av. Hilda Westerbergs Beware of blue förtjänar också ett hedersomnämnande för sitt vackra grafiska utförande – den är visserligen i slutändan mer vacker är läskig, gestaltandet av ångest och död till trots.