Monsters

För mig har Barry Windsor-Smith mest varit den där konstnärlige britten som gjorde succé i USA som Conan-tecknare. De där vältecknade serierna beundrade man mycket då, i slutet av sjuttiotalet eller i början av åttiotalet. Det kom fyra böcker från Carlsen i ett lite oväntat albumformat. Det förekom även konstnärliga affischer signerade Barry Windsor-Smith. Tillsammans med Wrightson, Kaluta och Jones bildade Barry Windsor Smith en mytomspunnen studio som fick heta The Studio.

För något tiotal år sedan satt jag och slösurfade på internet och hittade då en serie av Barry Windsor-Smith som hette Rune. Den handlade om någon sorts vampyr, tror jag. När jag var liten hette vår närmaste affär Runes livs. Hur jag än vänder och vrider på namnet Rune har jag svårt att hitta den tuffa heroismen i det. Enligt min mor nös Rune ner i köttdisken en gång när han gjorde köttfärs. I fortsättningen handlade hon allt familjens kött i en annan butik.

Under åren har Barry Windsor-Smith varit inblandad i en mängd olika serieprojekt på olika förlag. Inte sällan har han blivit arg på sina chefer och sagt upp sig. Parallellt med allt annat i sitt liv har han jobbat på med Monsters, som nu äntligen är klar. Det är ett tjockt seriealbum på 365 sidor, ett veritabelt bokmonster … Inspirationen till den här serien ska Barry Windsor-Smith ha fått från olika superhjälteserier som han arbetade med, hos Marvel och annorstädes. Eftersom jag inte är särskilt insatt i superhjältevärlden kan jag inte säga så mycket om det. Jag tycker upplägget påminner lite om Hulken och lite om varelsen i Mary Shelleys Frankenstein. Det finns väl även lite paralleller till de premisser som Hellboy vilar på.

Det finns flera trådar som löper kors och tvärs i berättelsen. Vi kastas mellan olika miljöer och tidsplan. Än är det Europa och andra världskriget, än är det USA och sextiotal. Kanske försöker Barry Windsor-Smith vara lite Alan Moore och lite Will Eisner.

Jag vet inte om man ska kalla detta album för en superhjälteserie eller en skräckis eller en övernaturlig serie. Kanske är det inte ett renodlat genrealbum alls.

Några av människorna kommer tillbaka till jorden från dödsriket för att ställa saker till rätta. Det stora onda i historien är att några oetiska experiment på människor, som först utförts av nazister i Tyskland, tillåts få fortsätta i USA. Man skulle kunna läsa detta som en satirisk kritik av verklighetens ”Operation Paperclip” (som gick ut på att USA tog hand om forskare från Nazityskland istället för att ställa dem inför rätta för krigsförbrytelser).

Vid sidan av bokens delvis grymma och otäcka innehåll löper även en kärlekshistoria. Verket består av en intressant och komplicerad väv av skeenden. Jag är inte helt säker på att jag hängde med i alla svängar. Vissa finesser och detaljer kommer man nog inte att uppmärksamma förrän vid andra genomläsningen. Och en sådan kommer det nog att bli.

Om man är intresserad av att studera skrafferingar är detta album en guldgruva. Jag minns inte riktigt att Barry Windsor Smith höll på med så mycket korsskuggningar när han gjorde Conan …

Hur som helst är det hela mycket estetiskt tilltalande.

Bildexempel från Monsters av Barry Windsor-Smith. © Barry Windsor-Smith