Fatale

En gång i tiden tecknade Jacques Tardi några seriealbum baserade på romaner av Jean-Patrick Manchette (1942–1995). Jag har bara läst ett av dessa album, Griffu (som nog är ganska atypiskt). Tardi började även teckna en serieversion av Fatale. Av någon anledning övergav han projektet när han hade kommit en bit på vägen.

När Max Cabanes långt senare anlitades för uppdraget valde man att låta honom börja om från början eftersom de båda serieskaparna tecknar ganska olika. Manchettes son, Doug Headline, blev också inkopplad i projektet. Det är han som gjort seriemanus av romantexten. Tardis färdiga sidor finns tryckta i någon av samlingsvolymerna (tillsammans med några färdiga serier).

Ja, så var det. En konstig och avig bakgrund till att närma sig ett seriealbum? Cabanes har man läst tidigare på svenska i Epix (Tjålan med flera.) samt i albumet Pojkhjärtan. En otroligt skicklig tecknare, med en lite skev stil … som snarare återger stämningen än absolut realism i en situation.

Vad är då detta för historia? Det är ju inte riktigt en deckare. Kanske får man ändå kalla det här för en noirthriller? Jag tänker lite på Sébastien Japrisots La dame dans l’auto avec des lunettes et un fusil under läsningens gång. Eller kanske någon film av Jean-Pierre Melville. Man vet helt enkelt inte riktigt vart man är på väg (fast man förstår rätt snart att det rör sig om någon variant av käpprätt).

Egentligen är det väl lite för många parallella spår i den här historien. Det blir nästan lite surrealistiskt. Eftersom alla inblandade är onda på olika sätt kan man inte sympatisera helt och fullt med någon figur. Man skulle även kunna läsa beskrivningen av livet i den lilla onda byn på landet som en sociologisk analys. Ja, eller en psykologisk satir som ”klär av” den civiliserade människan och avslöjar det morrande rovdjur som gömt sig innanför de fina klänningarna och kostymerna.

En kvinna, som nyligen mördat sin make, anländer (under falskt namn) till den lilla byn. Hon planerar att lura till sig pengar på något sätt. Till en början verkar det gå rätt bra. Hon blir accepterad i en liten krets av viktiga ortsbor. Men under den landsortsidylliska ytan döljer sig alltför många farliga hemligheter.

Utdrag ur Fatale av Manchette & Cabanes. © upphovsmännen