Spirous äventyr 55: Spirous död

Detta är ett album i den ordinarie Spirou-serien, som varit pausad i några år. Bland annat har förlaget Dupuis istället experimenterat med en superhjälteversion. Tecknaren Schwartz har vi stött på tidigare, som skapare av tre extraordinära Spirou-äventyr, två Atom Agency-album samt Gringos Locos (biografiskt album om Jijé, Franquin, Morris med flera, som inte finns på svenska). Det känns dock som om hans stil, vilken ansluter till hur serierna i Spirou-tidningen såg ut på femtiotalet, fungerar bättre när seriens handling utspelar sig i det förflutna. Nu är det nutid.

Den tekniksvärmande framtidsoptimism som genomsyrade Franquins Spirou, även visuellt, finns kanske inte längre. Men Schwartz kommer nog ifatt nutiden i framtiden. Benjamin Abitan och Sophie Guerrive, som skrivit manus, är nya bekantskaper.

I detta nya album återvänder Spirou och Nicke till undervattensbyn som de besökte i Undervattensmysteriet. Anläggningen har nu gått i arv till herr Hoppsans dotter, som förvandlat den till en turistattraktion. Spirou och Nicke försöker utreda något skumt som pågår där under vattnet. Spirou försvinner.

I nästa album kommer vi antagligen att få veta att Spirou inte dog. Fast i slutet av den senaste James Bond-filmen dog faktiskt James Bond – dessutom utan att någon brydde sig nämnvärt. Greppet att avsluta en del av en berättelse med en cliffhanger uppfanns på 1800-talet i tidskriftsföljetonger. Men man hade experimenterat med olika sätt att hålla publiken på halster även tidigare i litteraturhistorien.

I det här albumet får Spirou tampas med den problematik som alltid vidlåder en seriefigur som varit med i svängen så länge, att man på olika sätt tvingas tänja på logiken för att serien ska kunna fortsätta. Som så många andra berömda serier såg Spirou dagens ljus på 1930-talet. När det gäller Fantomen går det alltid att mixtra med numreringen av Fantomgenerationerna. I 91:an skaver det att figuren går omkring i en föråldrad uniform trots att han ska föreställa en 19-årig värnpliktig på 2000-talet. Hur Läderlappen förklarar det där har jag aldrig satt mig in i.

Det finns mer än en historia om Spirous födelse. Rob-Vel målar honom på en tavelduk som han sedan stiger ut ur, fullvuxen och livslevande. Parallellt med denna bakgrund finns det en serie som heter Den unge Spirou, i vilken figuren är ungefär sex år. Denna serie utspelar sig i »nutid«, kanske belgiskt sjuttiotal? Vidare finns det några seriesnuttar tecknade av Émile Bravo, där man får följa Spirous liv som någon sorts (tolvårig?) elev på en katolsk skola för länge sedan. Kanske på trettiotalet. Om hjälten alltså har fötts tre gånger vore det kanske inte helt överraskande om han även kunde dö mer än en gång?

I albumet På uppdrag av Z, av Morvan, Yann och Munuer, skedde någon sorts radering av alla Spirous tidigare äventyr, och av hela hans mentala minneskort. Man försökte sig på en omstart av Spirou-seriens universum. Detta har de skapare som arbetat med serien i efterföljande album dock valt att bortse från. Ja, detta är Spirou – serien där allt kan hända. Häng med du också!