Tempo bok 47
17 augusti 2023 av Jan Hoff Böcker Jean-Michel Charlier var en mästare när det gällde att skriva äventyr. I den senaste volymen av Tempo ligger han än en gång bakom manus till piratserien Rødskjegg.I volym 47 av den norska bokserien Tempo bjuds vi på fyra serier: Bruno Brazil, Rødskjegg, Tobben (= Mickes äventyr) samt Mark Breton (= Michel Vaillant). Kortisarna med Micke och Michel har jag inte direkt något att säga om, även om det är André Franquin respektive Jean Graton som tecknat. Men båda de albumlånga (fyrtiosexsidiga) serierna kan nog vara av intresse för den svenske serieläsaren/Tempo-köparen?
Bruno Brazil-äventyret Rakettformelen (Quitte ou double pour Alak 6) har förvisso gått i Seriemagasinet på sjuttiotalet. Och något senare även i Magnum Comics. Men det är också länge sedan nu. Det var i detta äventyr som den grupp med agenter (Kajmankommandot) som Bruno Brazil ledde slutgiltigt led så svåra förluster att den fick upplösas. Även serien lades på is ungefär samtidigt. Tecknaren William Vance och manusförfattaren Louis Albert (= Greg (= Michel Regnier)) var väl inte riktigt överens om hur det hela skulle fortsätta. William Vance satte i gång med XIII i stället, tillsammans med Jean Van Hamme. Många år senare skulle förlaget låta helt andra serieskapare arbeta med Bruno Brazil. Bland dessa återfinns Philippe Aymond som tecknar Lady S (som går i svenska Agent X9).
Den andra albumlånga serien i denna volym är Rødskjegg-äventyret Spøkelsesskibet. Till skillnad från de flesta andra seriehjältar så är Kapten Rødskjegg en rätt samvetslös och girig person. Men så är han förstås också sjörövare, ett yrke som nog kräver ett visst kynne och sinnelag. Kanske är han inte en hjälte över huvud taget? Varför hans två medhjälpare Trebein och Baba fortsätter att vara lojala mot honom är lite av en gåta. De råkar ständigt i trubbel på grund av honom. Dessa två är på det stora hela ganska schysta. I och för sig försöker Baba äta upp Trebein den här gången, men enbart på grund av hunger. Och Trebein förlåter honom direkt.
Kaptenens son Erik (som egentligen inte är hans biologiska barn) är också en ganska sympatisk figur. Han vacklar däremot lite vad lojaliteten beträffar. Han är ständigt osäker på vilket liv han vill leva. Han vill nog innerst inne leva ett hederligt liv som vanlig sjökapten i handelsflottan, men han tvingas gång på gång fly hals över huvud och leva som laglös. Skälet kan ibland vara att någon lömsk intrigör planterat falska bevis mot honom eller baktalat honom, men oftast beror det på något ofog som Rødskjegg hittat på.
Rødskjegg får denna gång tag på en skattkarta ombord på ett spökskepp. Det blir upptakten till en rejäl intrighärva vars utlovade upplösning kommer först i nästa album. Tecknaren Victor Hubinon har kanske inte den mest spännande teckningsstilen, men man ser i alla fall vad bilderna föreställer. För manuset står Jean-Michel Charlier (vars arbete med Blueberry och olika flygserier alla älskar). Nästa år är det hundra år sedan Charlier föddes. Men vi börjar förstås fira redan idag.
Utöver serierna innehåller varje Tempo-volym också seriehistoriska artiklar. Denna gång kan man läsa om Bruno Brazil samt om Rødskjeggs skepp.