Välbesökt och välbevakad, med vakter som visiterade besökarna innan de fick gå in. Det är några intryck jag tar med mig från årets Bokmässa som på torsdagen också bjöd på scensamtal och ukrainska serier.
Scensamtal om Portal
Det var sent på torsdagen den 28 september när jag anlände till årets Bokmässa och precis hann fram i tid till Serie- och fantastikscenen för att se slutet av presentationen av Seriefrämjandets tidning Portal. Detta är en relativt ny serietidning med serier på svenska.
På scen fanns Olivia Skoglund och Max Björkman, som båda två har bidragit till tidningen. Samtalet leddes av Mattis Telin, projektledare och kommunikatör på Seriefrämjandet.
Scensamtal om Portal. Från vänster: Olivia Skoglund, Max Björkman och Mattis Tellin. Foto & ©: Marcus Malinda Lindmark
Det visuella i fokus
Reklamaffisch för Portal. Foto: Marcus Malinda Lindmark
Efteråt passade jag på att prata lite med Björkman och Telin, medan Skoglund försvann bort i vimlet på mässgolvet.
”Det vi letar efter är science fiction, fantasy och skräck i första hand, serier som inte är publicerade sedan tidigare” berättar Telin. Tecknarna får betalt per sida de tecknar, en symbolisk ersättning. Tidningen är helt i färg, och både historien och det visuella är viktigt.
”Det är en färgstark intressant tidning, därför måste den hålla ett visst mått”, säger Telin.
Wrestling i rymden
En nyhet är att man planerar att börja publicera fler följetonger. Björkmans serie, som heter Star Slam Wrestlers och som handlar om wrestling i rymden, är ett sådant exempel.
”Det ska bli fyra eller fem kapitel, så det skulle kunna bli en bok”, säger Björkman. Själv är han ett stort wrestlingfan och har varit involverad i ringen tidigare som wrestlingbrottare innan han började teckna till Portal.
För att läsarna ska kunna hänga med i berättelsen, om de missat ett nummer av tidningen, så påbörjar Björkman varje nytt kapitel med en liten text som etablerar var händelserna utspelas någonstans.
Från vänster: Max Björkman och Mattis Tellin. Foto & ©: Marcus Malinda Lindmark
Ukrainska serier
På vägen ut från Bokmässan, en bra bit från Seriescenen, passerar jag ett bås med ukrainska böcker och färgglada serier. Ärligt talat förstår jag inte mycket av dem eftersom jag inte kan språket, och tecknarna som gjort dem är inte på plats, så det finns ingen som kan förklara bilderna. Men jag lyckas i alla fall knipa en intervju med illustratören Tania Guryshina som gärna ville berätta om situationen för serietecknare i Ukraina. Men vi börjar med hennes historia.
En ukrainsk tecknare som fanns på plats på bokmässan 2023 var Tania Guryshina. Foto & © Marcus Malinda Lindmark
Från Kiev till Stockholm
”Jag kom från Ukraina och studerade på konsthögskolan i Umeå år 2009”, säger hon på felfri svenska. ”Som illustratör ritar jag för hand i till exempel akvarell och akryl och jag har tidigare gjort konstprojekt med både ukrainska och svenska konstnärer. Idag bor jag i Stockholm, men jag är från Kiev”.
Hennes senaste bok En annorlunda häst är hennes debut som författare, eftersom hon tidigare bara gjort illustrationer.
Serietecknare blir soldater
Omslag till en ukrainsk seriebok. Foto: Marcus Malinda Lindmark
Jag frågar om hon märkt något uppsving för ukrainska böcker och serier på grund av kriget med Ryssland.
”Ja, förra året var det ett sjukt stort intresse, nu är det mer lagom”, svarar Guryshina. Enligt henne har många ukrainare tankar på hur de kan hjälpa sitt land. ”De flesta illustratörer skapar böcker om kriget, men jag står utanför och kan inte på samma sätt bidra till krigets ord.”
Och så har vi de som inte kan skapa alls, eftersom de måste bli soldater. ”Några av de bästa illustratörerna skapar inte eftersom de befinner sig vid fronten”. En av dessa, en serietecknare som Guryshina gärna vill lyfta fram, är hennes gamla studiekompis Alexander Sashko Komiakhov (Komsa), som nu strider för sitt land.
Skriver inte längre på ryska
Ett annat område vi kommer in på är att ukrainare ofta är flerspråkiga.
Ukrainska seriesidor. Foto: Marcus Malinda Lindmark
”Förut publicerade jag böcker på ryska, men nu gör jag det inte längre”, säger Guryshina. Jag frågar varför? ”Man kan bli utsatt för mobbning och hat från andra ukrainare om man skriver på ryska. Kultur är ett mjukt vapen. Den ryska kulturen förstör just nu den ukrainska, så även om det är mitt språk också, så tänker folk att om man skriver på ryska, så är man på ryssarnas sida i kriget. Folk tänker inte alltid så långt”, avslutar hon.
