Original-Ka-Zar debuterade i ett pulphäfte från 1936.
För några månader sedan skrev jag om den ikoniska hjälten Tarzan. Precis som de flesta braksuccéer följdes Tarzan av en rad mer eller mindre uppenbara imitationer. En av dessa kopior var Ka-Zar, titelfigur i ett pulphäfte vars första nummer publicerades i oktober 1936.
Ka-Zar var egentligen sydafrikanen David Rand. Som treåring flög han till Kairo tillsammans med sina föräldrar, men planet störtade i Kongo. Modern dog och fadern blev galen. Efter att fadern dödats av skurkar blev lille David adopterad av lejonet Zar och blev till slut ”djungelns konung” med namnet Ka-Zar (som betyder ”Zars bror” på ”infödingsspråk”).
Pulphäftet Ka-Zar kom bara ut med tre nummer. Redaktör för häftet var dock en viss Martin Goodman, som några år senare skulle starta förlaget Timely (senare känt som Marvel Comics). Han tog med sig Ka-Zar till det nystartade förlaget och gjorde honom till seriehjälte. Han förekom i Timelys serietidningar en bra bit in på 1940-talet, där han bland annat slogs mot nazister i djungeln. Därefter föll Ka-Zar åter i glömska.
När Stan Lee och Jack Kirby var i full färd med att skapa Marvels serieuniversum, bestämde de sig för att Ka-Zar borde bli en del av det. Av någon anledning ville de dock bara använda namnet och skapade en ny karaktär. Denna gång var hans riktiga namn Kevin Plunder, son till lady Blanche och upptäcktsresanden lord Robert Plunder, som upptäckte ”The Savage Land”, en djungel under sydpolens yta som befolkades av urtidsdjur och apmänniskor.
När Ka-Zar debuterade i X-men nr 10 fick läsarna veta hur hans namn skulle uttalas. © Marvel
Efter att lady Blanche dött och lord Robert blivit hotad av skurkar som ville att han skulle avslöja var den ”antimetall” han upptäckt i Savage Land kommer ifrån, flydde far och son tillbaka till den vilda djungeln. Sedan fadern dödats av några av de apmän som huserade i Savage Land, adopterades Kevin av den sabeltandade tigern Zabu. Ka-Zar betyder ”Zabus son” på apmännens språk.
Ka-Zar spenderade den första halvan av 1970-talet som gästhjälte och huvudserie i Astonishing Tales. Dessa serier utgavs i ett svenskt album 1979. © Marvel/Carlsen
Som ni märker är de båda Ka-Zar-karaktärernas ursprungshistorier snarlika och den nye Ka-Zar var en lika uppenbar Tarzan-kopia som den gamle. När debuten skedde i X-Men nummer 10 (mars 1965) – där Lee och Kirby på titelsidan slog fast att det korrekta engelska uttalet är ”kay-sar” – pratade han dessutom som filmens Tarzan (”Me Tarzan, you Jane”), något som senare försvann.
De första åren fick karaktären nöja sig med att gästspela i titlar som Daredevil, Incredible Hulk samt förstås X-Men. Senare publicerades äventyr med Ka-Zar i det kortlivade svartvita magasinet Savage Tales, innan serier med karaktären blev ett fast inslag i Astonishing Tales (ej att förväxla med Tales to Astonish) från och med det allra första numret i augusti 1970 till och med nummer 20 (oktober 1973). Ka-Zar hade visserligen tagit över tidningen helt, både vad gällde innehåll och omslag, men i januari 1974 fick han äntligen en egen tidning på riktigt med namnet Ka-Zar, Lord of the Hidden Jungle (enda undantaget var en kortlivad repristidning som kom ut med tre nummer mellan augusti 1970 och mars 1971).
Merparten av Ka-Zars äventyr, både i Astonishing Tales och i andra titlar, hade antingen handlat om hur andra hjältar besökte Savage Land, eller hur Ka-Zar besökte den ”civiliserade” världen. I första numret av Ka-Zar, Lord of the Hidden Jungle återvände dock han och Zabu till Savage Land och den tidningen upptas till största delen av renodlade djungeläventyr.
Ka-Zar fick till slut sin egen tidning i januari 1974. Bild: John Buscema. © Marvel
När jag som barn läste några av dessa historier på svenska – den tämligen obskyra karaktären Ka-Zar hade faktiskt en svensk tidning 1983–84 – slog det mig aldrig att det var en Marvel-serie, utan det kändes som den efterapning (häpp!) av Tarzan som det i grunden var.
Ka-Zar, Lord of the Hidden Jungle blev aldrig så populär att den började komma ut oftare än varannan månad, och nummer 20 (februari 1977) blev det sista. Tidningen avslutades med en cliffhanger och läsarna fick vänta på upplösningen i nästan två år, då X-Men nummer 115 (november 1978) avslutade historien.
Karaktären skulle dock få fler chanser. I april 1981 kom det första numret av Ka-Zar the Savage ut. För manus svarade Bruce Jones, som bland annat skrivit historier för Warren Comics skräcktidningar Creepy och Eerie och som mer än tjugo år senare skulle skriva Incredible Hulk, en sejour som splittrade fansen. (Mer om den när jag någon gång tar mig an Hulk!). Brent Anderson, som tecknade serien, var visserligen debutant, men det märktes inte. Senare skulle han bli än av hjärnorna bakom den hyllade Astro City, en metaserie om superhjältar.
Förutom Ka-Zar själv så kretsade handlingen kring flickvännen, och sedermera hustrun, Shanna the She-Devil samt Ka-Zars ständige följeslagare Zabu, den sabeltandade tigern som adopterat honom som barn. I det första numret upptäcker de Pangea, en dittills okänd del av Savage Land. Det visar sig att Pangea är ett slags nöjespark, skapad av den atlantiska civilisation som funnits där tusentals år tidigare. (Någon koppling till Robert E. Howards historier om Kull av Altantis finns inte, trots att båda serierna gavs ut av Marvel.)
Historierna i Pangea var till en början en variant av de klassiska ”hitta försvunnen stad”-historierna i Tarzan, men utvecklades snart i en annan riktning. Efter några nummer fick äventyren fler och fler science fiction-inslag. Ka-Zar och Shanna både slogs mot och blev vänner med androider, allt eftersom de upptäckte mer och mer av den avancerade teknologi som styr Pangea. I nummer 9 (december 1981) upptäckte Ka-Zar och kompani en portal som ser ut att vara hämtad från Dante Alighieris Inferno – eller är det tvärtom? I de följande numren får vi följa huvudpersonerna på en resa ner i vad som verkar vara det riktiga helvetet, styrt av demonen Belasco.
Åttiotalsversionen av Ka-Zar var en ny twist på djungelserier. När tidningen blev exklusiv för direktmarknaden fick serierna en vuxnare inriktning. Bild: Brent Anderson. © Marvel
Ungefär halvvägs in i historien, närmare bestämt från och med nummer 11 (februari 1982) började Ka-Zar, Lord of the Hidden Jungle dessutom publiceras utan förhandskoll av The Comics Code. Tillsammans med Moon Knight och Micronauts ingick nämligen Ka-Zar i ett försök där man bara sålde dessa titlar i seriebutiker. Eftersom de inte distribuerades till vanliga butiker behövde de inte förhandkontrolleras.
Äventyren med Ka-Zar fick därefter ett både mörkare och vuxnare tilltal. Serien blev inte nödvändigtvis våldsammare, men ond, bråd död och sex blev en naturlig del av intrigen. Det var (och är) ovanligt att läsa en Marvel-serie som är vuxen utan att bli spekulativ. De nummer som gjordes av Jones och Anderson efter denna förändring är seriens höjdpunkt. Tyvärr slutade Brent Anderson som tecknare efter nummer 19 (oktober 1982), och även om de efterföljande tecknarna, Ron Frenz, Bob Hall och Armando Gil, var nästan lika bra så tappade serien en gnutta kvalitet.
Ka-Zar nummer 19 var inte bara Andersons sista, utan blev också inledningen på en ny historia som tog Ka-Zar ännu längre bort från traditionella djungeläventyr. På grund av ett vådaskott i huvudet (skytten var Ramona Cortland, fru till geologen dr Cortland som introducerades i föregående nummer) tvingas de flyga Ka-Zar till New York för att opereras.
De som läste min text om Tarzan minns kanske Malibus försök att modernisera karaktären genom att placera honom i ”storstadsdjungeln” och att det försöket lämnade en del i övrigt att önska. Här görs det på rätt sätt. När de landat, vaknar förstås Ka-Zar med minnesförlust och rymmer. Han jagade av Shanna och en gästspelande Spider-Man och snart hade det utvecklats till en riktig thriller där hjältarna drogs in i en konspiration signerad A.I.M. (en ”skurkorganisation” som oftast tampas med Captain America eller S.H.I.E.L.D.). Historien pågick ända till och med nummer 26 (maj 1983), där Ka-Zar och Shana återförenas och flyger tillbaka hem till Savage Land.
Fotoomslaget till Ka-Zar nr 26 blev en snackis. © Marvel
Nummer 27 (augusti 1983) är speciellt av tre anledningar. Det var första numret efter att tidningen gått från att ges ut en gång i månaden till att ges ut varannan månad; det var första numret på flera månader som handlingen utspelar sig i Savage Land och det var också tyvärr det sista numret som Bruce Jones skrev. Författarpennan togs därefter över av Mike Carlin, som jag skrivit om tidigare, då han även tog över Captain America ungefär samtidigt. Visserligen innehöll Carlins nummer både ett frieri och bröllop mellan Ka-Zar och Shanna, men manusstandarden sjönk rejält.
Efter bara sex nummer med Carlin vid rodret – av en ren slump samma antal nummer av Captain America med manus av honom –lades tidningen ned. Ka-Zar the Savage nummer 34 (oktober 1984) blev det allra sista. Att det skulle bero på Carlins manus är tveksamt; samtliga tre titlar i Marvels försök med direktdistribution lades ned ungefär samtidigt. Både Moon Knight och Micronauts skulle dock återuppstå bara några månader senare, medan Ka-Zar-fansen fick vänta ända till 1997 på en egen tidning – trots att man på sista sidan lovade att karaktären snart skulle återkomma i egen tidning.
Bruce Jones och Brent Anderson visade att det gick att göra intressanta serier med en från början tämligen endimensionell karaktär i huvudrollen. Till skillnad från de flesta Marvel-serierna genomgår huvudpersonen faktiskt en karaktärsutveckling.
I de första numren är Ka-Zar en drummel som det är svårt att känna någon sympati för. Han bedyrar sin kärlek till Shanna, för att vid första bästa tillfälle kasta sig i armarna på en annan kvinna, som han plötsligt vill dela resten av sitt liv med. När hon ger honom nobben går han tillbaka till Shanna, som är måttligt road av situationen. Ett skämt om hennes vikt tycker då Ka-Zar verkar vara på sin plats. Han är kanske ingen fullfjädrad skitstövel av Chaykin-snitt, men som ni märker är han något av en tölp.
Under seriens gång gick Ka-Zar från en osympatisk lymmel till en ansvarstagande äkta man. Bild: Mary Wilshire & Carlos Garzón. © Marvel
Allt eftersom serien fortsätter och han och Shanna upplever olika strapatser tillsammans, mognar både deras förhållande och Ka-Zar som individ. I Bruce Jones sista nummer friar Ka-Zar till Shanna, och det känns som en helt naturlig utveckling. I ett av de sista numren av Ka-Zar the Savage gifter de sig och Ka-Zar har förvandlats från en manlig bimbo till en ansvarstagande äkta man.
Jag tycker att Ka-Zar the Savage är en intressant twist på ett i grunden ganska uttjatat koncept: djungelhjälten. Det är en bra, om än inte fantastisk serie som blivit lite orättvist bortglömd. Jag hoppas fler ger den en chans!
Detta är sista delen – på riktigt denna gång – av genomgången av pulpserier. Superhjältar har lyst med sin frånvaro den senaste tiden, men nästa gång kommer Seriearkeologi att vara tillbaka på klassisk superhjältemark igen! På återläsande!
Lästips:
- Samtliga 34 nummer av Ka-Zar the Savage finns samlade i en omnibusvolym. Tyvärr saknar den brevsidorna, men övrigt redaktionellt material finns med, liksom extraserien Tales of Zabu, som berättar Ka-Zars ursprungshistoria över en rad nummer.
Svensk publicering:
-
© Marvel
Några av äventyren från Astonishing Tales återfinns i ett svenskt album från Carlsen 1979.
- Den svenska Ka-Zar-tidningen innehöll sjuttiotalsserien – förutom det allra sista numret som återpublicerade de två första numren av Ka-Zar the Savage. Med tanke på att sjuttiotalsversionen avslutades med en cliffhanger som man inte publicerade upplösningen på i Sverige, måste de svenska läsarna ha känt sig minst sagt förvirrade.
