Theos ockulta kuriositeter: I dödsskuggans dal

I en perfekt värld hade svenska serieinvasioner bestått av de svenska skräckserierna och på engelskspråkiga forum och bloggar hade Ola Skogäng och Theo talats om i termer som ”a Scandinavian Hellboy”.

”I dödsskuggans dal” är mer episodisk än de tidigare volymerna. Det är kortare serier, tidigare publicerade annorstädes, som med ett par tillagda sidor, rutor och kapitel kopplats ihop till en längre historia. Ramberättelsen är att en uråldrig demon (närmare bestämt en djinn) har besatt Max och nu roar sig, medan Theo och andra vänner försöker få fram hur han ska exorceras, med att försöka psyka Theo med tidigare äventyr. Till detta kommer drömmar, återblickar till gamla äventyr för att fördriva tiden och kortare andra uppdrag eftersom Max situation ju inte är något betalt jobb. Vi får till exempel se Theos första möte med Felicia och en konfrontation med Näcken på en Finlandsbåt innan demonen till sist får ändan ur vagnen och beger sig ut på den västgötska landsbygden för att fullfölja sina onda planer. Samtidigt pågår diskret den ordinarie handlingen med Amir Kairo, och Felicia, lämnad utan tillsyn, har antydda off-panel äventyr som ser ut att kunna räcka till minst en volym själva om Skogäng skulle bli på det humöret.

”I dödsskuggans dal” är ju tredje volymen och som ovan nämnts finns en större pågående handling, så hur mycket förstår man av vad som pågår om man inte läst de tidigare volymerna? Ungefär lika mycket som om man har det. Skogäng har inte direkt avslöjat eller förklarat så mycket ännu, vilket är ännu en anledning till att jag redan ser fram mot nästa del.

Riktiga konnässörer kan ha synpunkter på att Theos äventyr (precis som Hellboys) inte är Riktig Skräck utan mera Urban Fantasy eller till och med en superhjälteserie, men jag har egentligen bara ett klagomål: sidhänvisningarna stämmer inte, eftersom titelsidan och förordet inte räknades med när de skrevs.