Människor som finns

Bekanta kollage bakade med söt satir och absurd humor som riskerar att bli tårta på tårta. Bakverk eller hafsverk?

”Här har ett nytt förhållningssätt letat sig in i både gestaltning och bildberättande. Här finns alla havererade drömmars nerviga känslor, alla spruckna speglars skärvor. Här finns en levande galghumor. Här finns intensitet, bildmässigt tryck och omvänd skönhet.”

Beskrivningen här ovan har jag lånat från en programkatalog för en filmfestival – men jag tycker orden passar rätt bra på en bok som samlar cirka 250 av Jan Stenmark skämtteckningar. Ingen bild är den andra lik, men ändå är allt sig likt. Ibland kliar man sig i huvudet och begriper ingenting. Ibland fnissar man bara barnsligt. En eller annan gång skrattar man högt på pendeltåget så att ett par medresenärer blänger bekymrat på en. Vilket inträffade när jag hade sidan 7 av denna volym uppslagen. Bilden visar en man som skrattar åt något som en gammaldags filmprojektor (Super 8?) visar. Texten till bilden går ”Farsan hade filmat när jag föddes. Nu körde han filmen baklänges.” Ibland är det inte mycket som ska till för att roa. Sa jag att förresten att jag satt inne i den tysta kupén?

Det ska sägas direkt: Jan Stenmarks underfundiga bildkompositioner med oväntad undertext ska inte läsas i ett sträck. Helst ska man kanske bara läsa en om dagen, men det är väl tveksamt om någon som skaffar en samling av honom gör det. Bara-en-till-tänket är svårt att komma ifrån, särskilt när man inväntar just ”den där bilden som är så attans rolig”. För mig är det Jan Stenmarks mer ”förbjudna” bilder som passar in på den beskrivningen. Ni vet vilka jag menar, eller hur? Just det – de där som är gjorda med tragikomisk svärta och som ofta gränsar till ämnen som många inte anser man ska skämta om. Och det finns några såna i denna samling. Här finns nåt för var och en.

Utdrag ur Människor som finns av Jan Stenmark. Copyright upphovsmannen.